Prioriteringar

Lille E är fortfarande sjuk. Han hostar och snorar och vägrar att sova på nätterna. Det är aldrig speciellt vältajmat när barn blir sjuka, det är alltid så mycket annat som man vill eller borde göra istället för att sitta hemma och torka snor och titta på Chuggington på dvd. Så också den här gången...

På jobbet är det fullt upp, hemma vill jag sätta igång och julstöka och på lördag var det meningen att jag och mannen skulle gå på fest. Inte så mycket att göra åt, bara att gilla läget och att PRIORITERA.

Som i kväll till exempel, prioriterade bort det här med matlagning och köpte pizza. Nu tänker jag prioritera bort det här med tv-tittande och gå och lägga mig istället. I morgon är det min tur att ta över vabbandet igen och man vet aldrig hur natten blir....
...men jag tror jag vet vilken låt jag kommer nynna på i morgon! 

Det blev inte riktigt som planerat, men jag höll mig till planen!

Nej det var inte planerat att jag skulle sitta uppe halva natten med en hostig liten kille. Det blev vab idag, Chuggington på dvd och smoothies med blåbär. Mysigt men lite långtråkigt!

Trots trötthet och lite huvudvärk tog jag mig samman och gick till gymmet på kvällen. Helt enligt planen blev det både löpband (4 km) och ett skivstångspass! Nöjd!

Nu blir det dusch och sova! I morgon lämnar jag över vabbandet till maken!


- Bloggar på språng eller skönt tillbakalutad i soffan!

En mer välplanerad Maria...

Om en vecka påbörjar jag marathonträningen på allvar. Marathon.se:s program startar måndag den 3 december och jag ska hänga på. Jag både ser fram emot och bävar för att få lite struktur i träningen igen. Ibland har jag svårt att se hur jag ska få det att gå ihop, med jobb, mammaliv, sömnlösa nätter och lite nöje då och då. Men jag vill ju det här och då får man det att fungera eller hur?

Den här sista veckan av innan marathonprogrammet ska jag försöka plocka fram en mer välplanerad Maria på alla plan. En som inte stressar ner lite halvvissen sallad i lunchlådan på morgonen utan gör den ordentligt dagen innan, som lägger fram kläder både vanliga och tränings dagen innan de ska användas, en som inte fastnar framför tvn då det egentligen inte finns något att se...

Tid finns alltid, det gäller bara att använda den väl.

Den här veckans träning har blivit cykel till jobbet två gånger, 30 min NTC och ett löppass. Nästa vecka blir nog något liknande, men jag ska försöka få till i alla fall ett löppass till och en vända till gymmet. Så får det bli...

Sov gott nu!

Fredagsmys!

Utemat, ett glas vin, soffgos och gott! På spåret-premiär till råga på allt - en höjdpunkt!



Mycket mat i bloggen nu, i morgon lovar jag att komma med lite träning också!

- Bloggar på språng eller skönt tillbakalutad i soffan!

Kostföreläsning med Annika Sjöö!

Inspiration, pepp och lite egentid ikväll. Berättar mer i morgon...






- Bloggar på språng eller skönt tillbakalutad i soffan!

Gott och blandat från dagen...

Känner mig nöjd men lite trött efter en bra och hyfsat energirik dag!

Cyklade till jobbet för första gången på alldeles för länge. Tog en liten omväg efter att jag hämtat E på förskolan. Cyklade ner till Klippan och tittade på båtarna - mycket populärt! Nu börjar vi nog bli redo för längre cykelturer.

När E somnat för natten och jag fixat med disk och annat passade jag på att göra en laddning av de här chokladbollarna från Fyscoachen mycket goda, har ni inte prövat måste ni göra det genast! :-)

Nu blir det planka sedan sova! Ha en fin dag!


- Bloggar på språng eller skönt tillbakalutad i soffan!

Inse att det är november och att du inte är odödlig!

Jag brukar säga att det värsta jag vet (i "cykel i trafiksammanhang" ska tilläggas) är när föräldrar cyklar utan cykelhjälm och har barn i barnsadel med cykelhjälm. Hur tänker de? Vad ska det lilla barnet göra när mamma eller pappa ligger på gatan med sprucken skalle?

Idag fick jag se något ännu värre. Ju mer jag tänker på det desto argare blir jag. Håll i er nu:

En familj kommer cyklande, klockan är inte mycket men det är november och i november blir det mörkt tidigt. De cyklar i bredd över ett krön på en ganska smal väg men går in till sidan när de märker att de möter en bil. Det är ungefär det enda de gör bra.

Den första cyklisten har ett barn på pakethållaren i barnsadel och ett barn i cykelkärra bakom. Man behöver inte vara geni för att räkna ut att med en extravikt på minst 40 kilo blir bromsverkan sämre och cykeln mindre stabil. Båda barnen har cykelhjälm tack och lov. Det har däremot ingen av föräldrarna. De har däremot mörka kläder, inga reflexer och inga lysen.

Hade jag och bilen som låg framför mig kommit några sekunder tidigare vill jag inte ens tänka på vad som kunde ha hänt. Nu hände ingenting tack vare att bilen framför mig var uppmärksam och bromsade i tid vilket gjorde att även jag upptäckte dem.

Jag blir så irriterad - vad tänker folk egentligen?

Valio Pro feel yoghurt

I morse provsmakade jag och Skrutten den här yoghurten från Valio. Den är laktosfri, innehåller mer protein och inte så mycket socker.



Smaken var mycket god (vi testade jordgubb-blåbär) och konsistensen tjock och krämig. Det där med mindre socker vet jag inte vad det innebär, jag tyckte den smakade väldigt sött.

Jag kan nog tänka mig att äta den någon fler gång som ett mellanmål. Till frukost gillar jag bättre naturell yoghurt som jag smaksätter med vilka frukter eller bär jag vill.

Lillskrutt gillade också smaken men nöjde sig med ett par skedar.

- Bloggar på språng eller skönt tillbakalutad i soffan!

Morgonlöpning

Ok, den här veckan blev inte riktigt som jag tänkt mig. Men det är ingen idé att gråta över missade träningspass, bara att bita ihop och ta tag i saken.

Bestämde mig för att springa före frukost idag, för att hinna innan mannen skulle iväg och cykla. Såg framför mig en lång och lugn morgonrunda i tidigt solljus. Men självklart blev det inte så.

Verkligheten blev en kort och ganska stressig runda i riktigt grått novemberväder. Men den blev av...och det är väl huvudsaken?

Dessutom smakade frukosten väldigt gott när jag kom hem igen!


- Bloggar på språng eller skönt tillbakalutad i soffan!

Vad hinner man på 200 dagar?

Idag är det exakt 200 dagar kvar till Stockholm Marathon.

Jag ser fram emot dagen otroligt mycket men självklart hoppas jag att tiden inte går alltför fort. Jag har mycket kvar att lära innan jag är mara-redo.

Träningsplanen har jag hyfsat klart för mig: 

- Resten av november fortsätter jag som nu, lugnt och bekvämt men ökar på distansen.
- I början av december tänker jag signa upp mig på Marathon.ses program med målsättning....nej den avslöjar jag inte ännu :-)
- Efter jul är jag förhoppningsvis i bättre form och mer självsäker, då ska jag börja springa intervaller med Friskis igen.
- Till våren tänker jag springa ett par lopp (oklart vilka) för att få lite fart under fötterna.

Den andra juni 2013 vill jag känna att jag har gjort vad jag kunde, jag är förberedd. Sedan kan det alltid gå som det går.

Övrigt som jag funderar på:

- Hur ska jag hålla mig frisk under våren så att jag orkar med all träning?
- Jag kommer att behöva springa betydligt längre pass än jag är van vid. Hur ska jag hålla ångan uppe? Själva loppet är en sak, då är det folk runtomkring men när jag tränar kommer jag oftast vara själv.
- Skor, jag måste köpa nya skor. Vilka ska jag köpa? Angenämt problem. När måste jag köpa mara-skorna för att hinna springa in dem?
- På tal om det där med att springa själv, jag vill ha ett par sköna lurar att springa med. Vilka ska jag tipsa tomten om?

200 dagar är i alla fall mer än ett halvt år, jag borde hinna en del i alla fall!

En bra början...

Jag var ju full av tillförsikt inför min tuffa vecka. Tyvärr har det inte riktigt gått som planerat, men jag ska inte tråka ut er med jobbsnack utan fokuserar på det som blev bra.

Strax innan 5:30 vaknade jag av mig själv. Nöjd med att jag återigen fått sova en hel natt ställde jag in mig på att få snooza några minuter. Tyvärr råkade jag nysa och väckte upp vår högljudda katt så för att han inte skulle väcka resten av huset smög jag mig upp.

När det lika var tyst och lugnt i huset (katten tystnar så fort jag kommer upp) tände jag några ljus och rullade ut yogamattan. Gjorde några solhälsningar och sträckte ut rygg och höfter, kände mig förvånansvärt smidig trots att det var ett tag sedan sist. När mattan lika var utrullad passade jag på att klara av dagens planka, 1:30. Efter dusch och fix käkade jag grötfrukost med leverpastejmackor och kände mig energisk som Gunde.

Efter arbetsdagens sista möte skulle jag försöka skynda mig uppför en trappa för att hinna hämta E i tid på förskolan. Det gick sådär, snubblade till på ett trappsteg och lyckades slå i mitt högra knä. Kände direkt att det inte var bra gjort men höll masken (tror inte att någon såg mig) och stapplade bort mot bilen. I skrivande stund är knäet lite blått och ömt men inte speciellt svullet, jag hade egentligen tänkt springa i kväll men avvaktar till i morgon. Förhoppningsvis är det ingen större fara, förbannad på mig själv för att jag är så klantig bara.

Eftermiddagen ägnade jag att pyssla i köket. Fixade till lite goda sallader till middagen och testade att baka det här brödet som trend och träning tipsade om här om dagen. Brödet blev gott, men jag tror att jag ska salta lite nästa gång, eventuellt äta med ett lite saltare pålägg.

Jag får nog känna mig nöjd med dagen trots allt. I morgon har jag planerat in alldeles för många utvecklingssamtal, laddar genom att lägga mig tidigt för att förhoppningsvis vakna tidigt och kanske springa en liten runda....

Laddar för en tuff vecka...

Söndag igen, veckorna går fort men helgerna ännu fortare!

Kommande vecka blir tuff. Jag ska klara av ett antal utvecklingssamtal, vilket kommer innebära några sena kvällar och mycket att hålla i huvudet. Min strategi för att klara av detta blir att ta ner förväntningarna på mig själv, det går inte att ge mer än 100 %. Det finns saker som kan vänta en vecka.

För övrigt är planen att sova så mycket som möjligt och för att kunna sova så gott som möjligt (utan massa tankar som snurrar i huvudet) ska jag även försöka se till att träna så mycket som möjligt.

Träningsstrategin är fortfarande lugna löppass. Försöker öka på distansen lite men tempot håller jag lugnt. Plankar vidare en stund varje dag och lägger in alternativ träning när tillfälle ges!

Skön känsla!

Att jag åter får sova på nätterna gör otroligt stor skillnad. För första gången på länge känner jag att jag orkar och det där lilla kliet i halsen är borta! Otroligt skönt!
Idag firade jag med att springa min favoritrunda längs vattnet. Jag tänker fortfarande "lugnt" men försöker lägga på lite längd. Drygt 8 kilometer fick jag ihop. Det gick bra och kändes så där lite lagom tungt! Skönt!
Dagens planka ingick i "corestyrka" från poworkout.



- Bloggar på språng eller skönt tillbakalutad i soffan!

Äntligen!

Känslan av att sova i princip ostört en hel natt. Obeskrivlig och otroligt efterlängtad! Känner mig fortfarande trött men inte i närheten!




Sömn och mellanmål - viktigt för att fungera!

- Bloggar på språng eller skönt tillbakalutad i soffan!

Om ideal....

Mycket har skrivits om Katrin Zytomierskas inlägg från igår, där hon hånar och kränker en tjej i gymkedjan Sats reklamkampanj (jag tänker inte länka, ni hittar dit om ni vill det). Tjejen i reklamen ser stark, sund och snygg ut. Hon utstrålar hälsa, träningsglädje och äkthet. I mitt tycke är hon ett ideal. I Katrins är hon det inte, hon tycker Sats borde skämmas för sin marknadsföring. I Katrins värld finns det nämligen bara ett ideal, smal. Är man inte smal är man inte värd någonting. Om man har en något mer sund kroppsuppfattning ser man att tjejen helt klart är normalviktig, men sund är tyvärr ingenting som Katrin är.

Men vem är egentligen denna Katrin? Hon blev känd för att hon en gång var gift med en halvkändis och numera är ihop med en annan halvkändis. Hon har en stor blogg med många läsare och gillar att sticka ut hakan och provocera. När Katrin var gravid (ungefär samtidigt som mig) vräkte hon i sig skräpmat och sötsaker som ofiltrerat gick rätt in i hennes son, hon gick upp en bra bit över 30 kg (om jag inte minns helt fel) och när hon sedan skulle bli av med sin övervikt vände hon sig till den nya trenddieten LCHF.

Katrin gick ner sina kilon, inte jättefort men de försvann. Det tog inte längre tid för mig, trots att jag inte gick på någon diet överhuvudtaget (i och för sig levde jag något sundare under graviditeten och gick bara upp drygt 20).  Numera är Katrin smal och det är det viktigaste i hennes liv. Hon har startat en business kring sin viktminskning, skrivit böcker och annat. Folk, som inte vet bättre, lyssnar på hennes åsikter och obegripligt nog är hon någon slags förebild för vissa ungdomar. Katrin som tror att smal är det enda rätta, som tror att man blir tjock av bananer men inte av bacon och grädde. Det går inte ihop i mitt huvud. Som någon skrev på twitter i morse, jag känner inte Katrin, jag kan inte hata henne, det kan inte jag heller. Men jag hatar det ideal hon förmedlar till unga människor. Som lärare jobbar jag dagligen för att stärka mina elevers självkänsla och förhindra mobbning och kränkningar. Det känns som ett tufft jobb i en värld där sådana som Katrin uppfattas som ett ideal.

Nej tänk om hörni, smal är inte detsamma som hälsosam. Välj ideal och förebilder med omsorg, här är några förslag på duktiga bloggtjejer som borde ha 10 gånger så många läsare som Katrin:

http://uppochhoppa.se

http://jessicaclaren.com/wordpress/

http://www.traningsgladje.se

http://blogg.alltforforaldrar.se/missagda/

http://sparkibaken.se

http://blogg.alltforforaldrar.se/lofsan/

http://www.fitness-magazine.com/blogs/runnerslove/index.htm

Beviset...

Jag kom i alla fall i säng i tid igår. Tyvärr fick jag inte sova så länge som jag behövt och hoppats på. Hur jag ska klara ännu en sömnlös natt vet jag faktiskt inte, jag hoppas jag slipper ta reda på det!

Ha en bra dag alla!

- Bloggar på språng eller skönt tillbakalutad i soffan!

Det här med sömn alltså...

Allt var förberett för morgonlöpning idag. Kläder var framlagda, Garmin laddad, jag laddad. Men det blev inget. Somnade i hyfsat god tid igår kväll. Hörde E hosta inne från sitt rum men tyckte inte att det lät så allvarligt. Klockan 2 kom han in till oss. Helt klart inte frisk och helt klart inte ett dugg sugen på att sova. Vi försökte allt, välling, vatten, hostmedicin, näsdroppar, sängbyte. När klockan började närma sig 5...somnade han. Min väckarklocka stod på 5:15. Ställde om till 6:15 för att hinna till jobbet (mannen fick ta första vabbskiftet), löpningen får vänta.

Sömn är en viktig del i god hälsa. Jag tycker ofta att en period med dålig sömn följs av något elakt litet virus. Egentligen är det rätt logiskt, kroppen är smart och säger till dig på skarpen när den inte får vad den behöver - i det här fallet sömn. Problemet är bara att kroppen inte riktigt tar hänsyn till en sällsynt hänsynslös liten tvååring som ibland får för sig att hålla sina föräldrar vakna.

Men vad kan man göra, gilla läget, vila när tillfälle ges, undvika onödig stress och ladda kroppen med bra bränsle och hoppas att den ska orka i alla fall.

Ingen löpning som sagt, men plankutmaningen går vidare. Jag fick i alla fall till två minuter i reklampausen innan. Hur går det för er?

Mer löpning + lite hemmaträning

Mest bara för att testa har jag sprungit varje dag under november. Jag springer inte långt och definitivt inte snabbt och om pulsen går upp för högt går jag en liten bit.

Igår sprang jag drygt 4 lätta km, idag gick det tyngre och blev bara 2,5. Känns skönt att jag börjar hitta tillbaka till styrkan och löparglädjen i alla fall! När jag kom tillbaka stack maken iväg på en cykeltur och jag kompletterade löpningen med 15 minuter NTC, vilket inkluderade dagens planka, 3x30 s vanlig, 3x1 min sidoplanka.




Nu blir det lunch och mys med Lillskrutt!

- Bloggar på språng eller skönt tillbakalutad i soffan!

Ett litet steg i rätt riktning...

När jag fick chans att springa i uppehåll och dagsljus idag, kunde jag inte låta bli att ta den. Med tanke på hur det gått de senaste dagarna hade jag inga direkta förhoppningar, jag bara sprang. Känslan var så långt i från hur det varit de senaste gångerna, visst var jag trött men den här gången orkade jag faktiskt springa och hålla ett hyfsat jämt tempo!

Kanske har jag varit nere på botten och vänt? Låt oss hoppas!



- Bloggar på språng eller skönt tillbakalutad i soffan!

En november-streak!

Träningsglädje-Sara har utsett November till årets streakmånad. Sara tänker ägna sig åt "streaklöpning" vilket inte handlar om att springa runt naken, ledsen om jag gjort några besvikna, utan det handlar om att springa många dagar i en följd. Eller göra något annat kanske?

Jag är väldigt sugen på att haka på springstreaken, men är osäker på om jag fixar det med tanke på hur dåligt tränad jag är just nu, det kanske inte är riktigt realistiskt. En sak som jag egentligen borde göra är yoga varje dag men samtidigt känns det som att yoga inte är något som man ska göra för att man måste, utan verkligen känner för. Jag har testat yoga varje dag innan, men utan några direkta resultat.

Min november-streak kommer istället att bestå av hatade/älskade plankor. Att jag ska palla det varje dag i en månad är realistiskt men samtidigt utmanande. För att undersöka om det sker någon förbättring överhuvudtaget kommer jag att ta tid på mina plankor och redovisa resultatet för varje dag under fliken "Plankutmaningen" här ovan.

Hänger du med? Skriv en rad här eller på twitter under #plankutmaning så peppar vi varandra.

Det fortsätter att gå tungt!

 Något fler morgonpass har det inte blivit den här veckan, jag har inte riktigt fått till det. Men igår sprang jag en runda på kvällen. I mörkaste november ser det likadant ut på morgonen som på kvällen och jag är ungefär lika trött.

Till en början kändes det helt ok, men så kom den där tunga känslan då jag blir så andfådd att jag nästan inte får luft. Benen känns ok dock.

Eftersom att ge upp inte är något alternativ försöker jag gilla läget så gott det går. Fram tills början av december då marathon-uppladdningen startar på allvar springer jag lugnt, går när det behövs och försöker öka på sträckan allt eftersom. Eftersom jag känner igen symptomen försöker jag också få i mig lite mer järn, kött, leverpastej, citrusfrukter, blutsaft, spenat, broccoli allt jag kan komma på...drar min gräns vid blodpudding, det gillar jag inte!