söndag 30 juni 2013

Jag har en plan!

Ok, nu kör vi 10 veckor kvar till Stockholm halvmarathon då jag planerar att springa snabbare än jag någonsin gjort! Jag utgår ifrån träningsprogrammet på marathon.se men anpassar till livet och känslan.

Nästa vecka planerar jag följande:

Måndag: Vila
Tisdag: Löpning lätt distans 5 km + styrka (mage, rygg, armar mm)
Onsdag: Ev Friskisjympa
Torsdag: Löpning korta intervaller
Fredag: Vila
Lördag: Löpning backintervaller
Söndag: Yoga


Är det dags att komma igång med träningen i sommar?

Kolla in Fyscoachens sommarkalender #sommarfys 2013. Börjar på måndag den 1 juli.


lördag 29 juni 2013

God morgon juni och något nytt!

Den där godmorgonutmaningen var ju en väldigt bra idé för att komma igång med löpningen efter Stockholm Marathon. Jag gillar egentligen att träna på morgonen, men nu känns det som att det runnit ut lite i sanden. Det var lite svårt att få ihop det under den här första semesterveckan, men men jag får väl vara nöjd med de pass jag fick till. Igår morse hade jag planerat att springa men sängen var lite för skön så jag låg kvar till maken åkte till jobbet. Det fick bli en vagnjogg istället, ett slags improviserat intervallpass med stopp för att titta på båtarna och kasta stenar i vattnet!




Nu börjar jag sakta men säkert formulera någon slags plan för Stockholm halvmarathon i september. Jag är i alla fall anmäld och har köpt ett träningsprogram från marathon.se. Ska försöka hålla det så gott det går, lägga till lite extra styrka och kanske förlänga något långpass. Men framför allt....intervaller intervaller intervaller! Vill man springa snabbt, får man träna snabbt! 

fredag 28 juni 2013

Somrig plättlunch!

Plättar är populär lunch här hemma! Oftast äter vi dem med frukt eller bär men ibland med till exempel skinka, ost och grönsaker. Smeten gör jag på vanlig mjölk och dinkelmjöl och steker i smör, men idag testade jag att byta ut en halv deciliter av mjölet mot mandelmjöl. Testade också att byta smöret mot kokosolja och kryddade med lite kanel. De blev riktigt goda faktiskt, var lite skeptisk till kokosoljan men det smakade finfint!



Åt mina med jordgubbar, keso och hasselnötter. Lille E fick lite grönsaker och ost också!

- Posted using BlogPress from my iPhone

torsdag 27 juni 2013

Hur snabb kan man bli?

Jag har väldigt lätt för att identifiera mig som en långsam löpare. Jag är ok med det, jag trivs med att lufsa fram i bekvämt tempo. Hellre långt och långsamt än kort och snabbt har varit mitt motto. Men jag vill gärna tro att jag KAN bli snabbare bara jag ger mig sjutton på det.

Så istället för att fokusera på att ligga i hängmattan och käka glass i sommar ska jag fokusera på att bli en snabbare och starkare löpare. Mitt mål blir att försöka slå min bästa tid på halvmaran (2:13:07) vid Stockholm halvmarathon den 14 september. Någon exakt strategi för hur jag ska ta mig an detta har jag inte arbetat fram ännu men jag jobbar på det och tar gärna emot tips!
Stockholm halvmarathon 2012, resultat 2:21:06 - Ok, tiden är inte allt, men jag vill gärna tro att jag kan mer än så här! 

Stentufft hemmaträningspass!

Jag har ju haft SysterYster och mina två ystra syskonbarn på besök sedan i måndags så någon löpning har jag inte riktigt hunnit (orkat?) men igår innan middagen föreslog syster ett hemmapass som skulle få låren att brinna! Systerdotter E och Lillkillen hängde på efter bästa förmåga!

Vi gjorde "Bikinifit"-programmet från boken "Bodylicious" av Sofie Fahrman och Julia Fors. Jag har haft boken i min ägo ett bra tag men aldrig riktigt gett den en chans. Kostavsnittet verkar vettigt men träningsdelen har jag inte satt mig in i - det här programmet kommer jag dock att köra igen. Det var så sjukt jobbigt men riktigt kul. Det kändes som att vi fick med hela kroppen och till råga på allt upp pulsen en bra bit. För lite extra effekt körde vi hela programmet i tabataintervaller. Det innebär att man kör 20 sekunder och vilar 10 och upprepar detta åtta gånger. Programmet består av sex övningar vilket alltså innebär att vi körde 24 minuter effektiv tid, plus lite extra vila mellan varje övning. Det tog max en halvtimme hursomhelst - tidseffektivt, precis som jag gillar det!

Jag har hört både ris och ros om den här boken men jag är till största delen positiv (kan ju inte säga att jag har läst exakt varje ord). Titeln är fånig men om ni tar er förbi den har ni en snygg, tydlig och vettig träningsbok med bra kostråd. Don't judge the book by it's cover som man brukar säga.

Idag har jag träningsvärk lite här och där, en smärtsam påminnelse om att jag borde lägga ner i alla fall lite tid på styrketräning. Det ska jag verkligen försöka få in den här sommaren när jag har tid och energi. Om jag blir bikinifit eller inte återstår att se men jag och SysterYster tummade på att det här passet ska vi köra i alla fall en gång i veckan under sommaren!


Lille E gav upp och ville inte vara med på den traditionella fotbilden! 



tisdag 25 juni 2013

Ett annat slags marathon!

5 timmar Liseberg med 3 barn i åldern 3-8! Den här tanten är lite trött nu!



- Posted using BlogPress from my iPhone

måndag 24 juni 2013

Tänk vad lite semester kan göra...

Påbörjade första riktiga semesterveckan idag.

Vaknade strax innan klockan 6 när mannen gick upp. Övervägde att ligga kvar ett tag till. Kände efter en liten stund, vänta nu....vad är det här för känsla? Jag kan väl inte vara...pigg? Jo, så kändes det faktiskt. Lättade på rullgardinen, skymtade i alla fall lite sol mellan molnen. Det fick avgöra - det blev ett morgonpass!

Om jag oftast brukar känna mig som en snigel när jag springer var känslan idag lite mer....elefant kanske. Tung och klumpig. Men jag kom mig ut och avverkade några kilometer i alla fall. När jag kom tillbaka åt jag långfrukost med Lillen innan jag fick ett rejält ryck och röjde upp i lägenheten, diskade, dammsög och torkade alla golv OCH bakade kanelbullar.

Strax efter halv 12 var vi i stan för att hämta SysterYster och syskonbarn vid tåget. Kände mig som ett under av energi och effektivitet :-) Nu när klockan är strax efter 20 börjar jag dock bli väldigt trött!

Jag tror inte att alla mina semesterdagar kommer att vara så här späckade, ibland behöver man ligga i hängmattan eller liknande och bara softa men då och då är det skönt att ta dagen från morgonen och inse hur mycket man faktiskt kan hinna med!

I morgon vilar jag från träning men dagen blir allt annat än soft - laddar för heldag på Liseberg med en 3-åring, en 6-åring och en 8-åring! Det blir en tuff men förhoppningsvis glad dag!

Må så gott alla!


Lille E inne på Trädgårdsföreningen får symbolisera dagen - fullt ös! 


söndag 23 juni 2013

Överväldigad....

Just nu är jag Veckans löpareMaratonbloggen i SvD. Jag anmälde mig till detta som en kul grej för ganska längesedan och hade nästan hunnit glömma det. Men nu kom det alltså med. Det har resulterat i en väldans massa besökare på bloggen vilket är mycket glädjande! Över hundra klick och besöksrekord idag och då har dagen knappt hunnit börja!

Jag är överväldigad och mycket tacksam! Välkomna hit alla nya läsare! Hoppas några av er väljer att fortsätta följa mig! Klicka på "följknapparna" till Bloglovin' eller Facebook uppe i högra hörnet för att inte missa något eller häng med @miasmara på Twitter. 

Jag ska försöka dela med mig av träningsinspiration, goda recept och andra tips. Vare sig du är soffpotatis, maratonproffs eller något mitt emellan hoppas jag att du hittar något du gillar! 

Excuses, excuses...

Igår kunde jag hitta på massor av saker som jag ville göra hellre än att springa. Tömma kattlådan, putsa fönster, vika tvätt...alla de där aktiviteterna som oftast känns tråkiga att utföra blev helt plötsligt det viktigaste och roligaste. Jag var trött, omotiverad, hade inte ätit ordentligt mellanmål och kanske druckit lite för dåligt under dagen. Oddsen var dåliga för att det skulle bli något löppass överhuvudtaget än mindre ett bra sådant.

Till slut motiverade jag mig till att byta om i alla fall. Det kändes fortfarande skit. Jag satt i en fåtölj en bra stund och tjurade innan jag till slut tog tag i saken. Jag hade inga förhoppningar på passet, ville bara få det gjort. Att det blåste kallt gjorde inte det hela bättre.

Började springa och förvånades över att benen kändes riktigt bra. Tittade ner på klockan, förvånades över att tempot var riktigt riktigt bra. Tänkte: ja men nu blir det uppför det här kommer jag aldrig att orka hålla. Tittade på klockan igen - det gick ännu fortare. Mot slutet sjönk tempot en del men jag är grymt nöjd ändå men framförallt förvånad.

Sedan Stockholm marathon har jag bara sprungit korta morgonpass i lugnaste lufstempot och helt plötsligt har jag fart i benen. Och det på en dag då jag kände mig allt annat än inspirerad.

Så vad kan vi lära oss av detta: Ge inte upp, kroppen kan överraska när du minst anar det! Och hur det än går kommer du aldrig ångra ett genomfört träningspass!

Ha en fin dag alla!


torsdag 20 juni 2013

stel, stelare....

För första gången på mycket länge rullade jag ut yogamattan och körde igenom ett lite längre program. Det kändes att det var välbehövligt. Är så otroligt stel, men kände faktiskt att balansen var ok. Kanske en effekt av all löpträning?

Nu laddar jag för sista arbetsdagen innan lång lång semester. Missförstå mig rätt, jag älskar verkligen mitt jobb, men just nu är jag i stort behov av vila och återhämtning från allt vad skola och elever heter. Till hösten kommer jag vara lite starkare och mycket piggare och redo att ta itu med allt det där igen.


Dagens morgonpass!

onsdag 19 juni 2013

Morgonträning som blir av!

Ok, så här tycker jag! För att det överhuvudtaget ska räknas som träning måste jag vara ombytt. Därmed inte sagt att det alltid måste vara stenhårt, en promenad eller ett yogapass kan till exempel räknas.

Ska det räknas som morgonträning måste den ske så tidigt som möjligt på morgonen, jag vet att många tränar innan frukost men det är inte ett tvång tycker jag. Om jag till exempel springer till jobbet får jag ihop ungefär 10 kilometer och det är lite långt att springa på fastande mage för mig. Springer jag ett kortare pass eller cyklar till jobbet brukar jag äta efteråt.

Innan passet brukar jag dricka en knallstark espresso för att vakna till, ett stort glas vatten och en sked linfröolja (som smakar rätt äckligt men gör gott). Känner jag mig lite mer sugen dricker jag mjölk eller en proteindrink. Gymglam Caroline har skrivit bra om vad man kan äta innan morgonträning och lite om effekten av att inte äta så mycket innan. Vill dock påpeka att jag inte tränar på morgonen främst för att bränna fett utan för att starta dagen på ett bra sätt och se till så att träningen faktiskt blir av. Även när jag springer en kortare sträcka på morgonen tar jag det väldigt lugnt och då tycker jag att det funkar bra att inte äta så mycket, det sparar ju dessutom lite tid eftersom det inte är så bra att springa direkt efter maten heller. Direkt efter passet äter jag dock alltid någonting ordentligt.

Om morgonträningen ska bli av krävs planering. Jag lägger fram alla kläder dagen innan, gärna också e kläder som jag ska ha på mig efteråt. Om jag ska träna på väg till jobbet packar jag väskan. På morgonen är det "bara" att rulla ur sängen, hoppa i kläderna, stoppa i mig något och sticka ut. Inget fix och piff på med en keps bara.

Lite klyschigt kanske men det är ju det där första steget som är tuffast, när man väl kommer ut och tar ett par djupa andetag är det värt allt.

Min utmaning att morgonträna 15 gånger under juni går framåt. Idag blev det löpning igen, ganska flåsigt och tungt men det blev av! 11 dagar och 9 pass kvar, det kan bli tufft men inte omöjligt :-)

Morgonträning - inte tänka bara springa! 

Frukosten efteråt smakar ljuvligt! Helst om man lyxar till det med lite färska jordgubbar som jag gjorde idag :-) 


måndag 17 juni 2013

Som det kan bli...

Checkade av morgonpass 5/15 i morse. Det blev cykling till jobbet, eller egentligen lite längre än jobbet eftersom vi började dagen på en annan skola i stadsdelen. Jag tyckte att jag kom iväg i god tid i morse men av någon anledning blev jag lite sen i alla fall. Trodde dock att jag var i god tid men missbedömde avståndet totalt plus cyklade lite fel på slutet så jag blev sen, inte jättesen men för sen.

Egentligen hade jag tänkt hinna in på toaletten för att fräscha upp mig och byta om till något mer officiellt än träningstights och funktionströja, men det hanns aldrig med. Så jag bjöd på den och körde Sporty-looken fram till lunch. Ledde till en intressant diskussion om cykling i kaffekön i alla fall! :-) Det kanske är tur att jag är lärare och inte bankdirektör eller något annat!

Här hade det så klart passat fint med en klassisk "dagens outfit" men jag missade den (dålig bloggare).... Svarta capritights, långt rönnishlinne och tunn lila funktionströja. Mörklila Nike free på fötterna. Hade du kunnat gå till jobbet så? 




lördag 15 juni 2013

Den där god morgon-utmaningen!

"Nu är det snart semester-tröttheten" har satt sina klor i mig. Slutet av veckan var enormt segt men med mycket möda och stort besvär blev det cykel till jobbet i fredags i alla fall. I helgen blir det nog inget morgonpass, lite svårt när jag är själv med lillen. Men fyra av femton pass avklarade alltså. Fem dagar kvar till semestern och fjorton dagar kvar i juni. Det borde gå va?


Vätternrundan...

Jag har lite dubbla känslor kring det här med landsvägscykling. Farten, gemenskapen i klungan, nedförsbackarna....I love it! Motvind, vurpor, punkteringar, hoppande kedjor....not so much!

Enkelheten och tidseffektiviteten i löpningen vinner i längden. 2009 cyklade jag min första och mest troligt sista Vätternrunda (ja jag vet man ska aldrig säga aldrig) sedan dess har jag varit supporter på distans åt mannen som cyklat. Förra året gick det fantastiskt bra men i år blev det en DNF på grund av stumma ben. Svägerskan gjorde dock en imponerande debut på sub 10. Jag blir faktiskt lite cykelsugen när jag läser allas historier på twitter med mera...men bara lite.

Kanske ska putsa upp gamla Bettan och ta ett längre träningspass i sommar - det är hon värd efter nästan två år under trappen! :-)

Då det begav sig...

Gamla Bettan...numera har hon mörkblå styrlinda och ett tjockt lager damm!

En gång i tiden...


Edit: Jag glömde ju länka! Historien om min Vätternrunda kan du läsa här! 

onsdag 12 juni 2013

Morgonlöpning!

Jag kämpar på med min morgonträning! Både idag och i måndags har det blivit en kortare (20-30 min) löptur före frukost. Känslan efteråt är obeskrivlig men det första steget (komma ur sängen) är väldigt svårt! Idag sprang jag dessutom med träningsvärk eftersom jag har börjat ta itu med den där styrketräningen - men mer om det en annan gång, nu ser vi till att det här blir en bra dag!



Bild från i måndags!

- Posted using BlogPress from my iPhone

söndag 9 juni 2013

Som glass...fast ändå inte!




Fryst banan
Frysta hallon
Lite pressad citron
Kesella
Lakritspulver

Mixamixamixamixa

Så, klart! Fast glass? Nja!

Posted using BlogPress from my iPhone

lördag 8 juni 2013

God morgon juni!

Jag är med i Träningsglädje-Saras facebookgrupp "Vägen till toppform", där kör hon just nu ett evenemang som hon kallar "God morgon juni" . Det går ut på att morgonträna 15 gånger under juni månad. All träning räknas.

Jag gillar morgonträning, det är lite folk ute på gatorna, luften är skön och det bästa av allt är att det blir gjort. Känslan att vara färdigtränad före klockan 7 är obetalbar. Men det är just det som är lite negativt också, ibland måste jag gå upp extremt tidigt för att hinna. Men men, en utmaning ska ju vara utmanande så jag är självklart på.

I morse blev det som sagt ett kortare löppass, ett avklarat fjorton kvar!

Någon mer som kör? 


Bild från förra året, från ett sådant där läskigt härligt morgonpass! 

Återkomsten!

Sakta men säkert börjar jag ta mig ut ur marathonbubblan och titta framåt, mot nya mål!

Exakt en vecka efter Stockholm marathon har jag sprungit för första gången. Det blev drygt 20 minuter före frukost (men efter kaffe), kroppen kändes helt ok men var så klart ganska stel, flåset var sådär som alltid när jag springer före frukost.

Hursomhelst, det känns skönt att återkomsten är avklarad. Nu börjar jag så smått formulera ett nytt mål. Exakt vad det blir är inte klart ännu, men förhoppningsvis en riktigt snabb halvmara någon gång i höst. Lite mindre glass och choklad och lite mer löpning så ska det nog gå vägen!

Ha en fortsatt fin dag!



tisdag 4 juni 2013

Återhämtningen!

Befarade blödande skavsår, blåsor stora som tennisbollar och ömmande, stela muskler. Men ingenting av detta inträffade.

Eller, såklart att jag är stel (i söndags VÄLDIGT stel) men jag hade förväntat mig mer. Så här tre dagar efter genomfört marathon är det som finns kvar en lättare träningsvärk i låren och en öm häl. Känner mig i övrigt pigg och frisk och redo för nya utmaningar. Den här veckan får nog bli väldigt lugn dock! Idag cyklade jag till och från jobbet, det kändes som en lagom start!

Hur är läget med er andra? Hur känns kroppen?



Bild från dagen efter, tillbaka på Stadion för att heja på syskonbarnen i Minimarathon!
- Posted using BlogPress from my iPhone

Och hur känns kroppen då?

Jag hade förväntat mig svullna knän, blödande skavsår, blåsor stora som tennisbollar och ont i alla kroppens muskler, men inte....

Direkt efter loppet frös jag en del, och var rätt så hungrig. Hade hört skrämselhistorier om de där trappstegen ner till Östermalms IP, om hur folk fick krypa ner för att de inte kunde gå. Visst var det lite stelt och "ankigt" men ner kom jag.

Jag hade även hört att man kan börja mål lite illa och få svårt att äta, men inte heller det hände, snarare tvärtom. Åt allt vad jag ville och drack vatten, cola, blåbärssoppa, resorb och ett glas vin för att fira :-)

Något jag var helt oförberedd på var däremot att jag hade så enormt svårt att somna. Tankarna snurrade i huvudet och jag kunde inte varva ner. Antagligen alla endorfiner eller vad det nu heter eller allt socker kanske :-)

Dagen efter var jag trött och stel. Stod gladeligen i kö till rulltrappan på centralen istället för att gå i trappan som jag hade gjort annars. Tyvärr hade vi otur och fastnade på ett försenat tåg på väg hem, 5 timmar sittande med övertrött 3-åring i knäet är inte jätteskönt för marathonbenen. Men en god natt i egen säng gjorde uppenbarligen susen.

I måndags vaknade jag hyfsat pigg och fräsch. Benen var stela men ankgången borta och jag lyckades ta mig uppför trappan utan att hålla i mig.

Idag har jag cyklat till och från jobbet, visst finns lite stelhet kvar men det var skönt att röra på sig. De enda småskavankerna jag har kvar är ett pyttelitet märke under armhålan, knappt värt att kalla skavsår och en liten ömhet i vänster häl.

måndag 3 juni 2013

Stockholm Marathon 2013 - It was the best of times and it was the worst of times!*

Ok håll i er nu, här kommer den långa berättelsen!

Dagen före:
Jag var trött efter tågresan och lite nervös men mest för sådana där småsaker som att inte hinna hämta nummerlappen i tid, hitta rätt från tunnelbanan och annat. Inte så mycket för själva löpningen. Kom fram till mina föräldrar runt klockan 18 och blev bjuden på uppladdningsmiddag i form av köttbullar (mammas hemlagade), färsk pasta, fetaostsallad med spenat och jordgubbar till efterrätt. Åt en brutalstor portion, åt lite till och sedan ytterligare lite till. Drack vatten och resorb sport.

När lille E äntligen somnat, åt jag nötter och naturgodis, drack resorb och lite kaffe och ännu mera vatten. Somnade hyfsat gott och ganska tidigt.

Dagen D: 
Nervös men mest förväntansfull och otålig. Åt frukost men kände att jag kanske egentligen borde ha ätit mer. Slängde ner en banan och en macka i en påse för säkerhetsskull. Sedan började förberedelserna, preparerade skavsårsutsatta delar av kroppen med vaselin (tack för tipset MarathonMia).


Blåbärssoppa, resorb, yoghurt, hemgjord müsli, jordgubbar, mammas surdegsbröd med skinka och gurka, leverpastej och paprika. 

Blev skjutsad till lämplig tunnelbana av pappa. Såg några fler löpare vänta på perrongen, skönt nu var jag på rätt väg. Plötsligt kommer en äldre välklädd herre fram till mig och frågade om det möjligtvis var Stockholm Marathon idag, jag förklarade att så var det och att jag skulle springa. Det visade sig att herrn hade sprungit 4 marathon i USA under 70-talet så på den lilla korta tunnelbaneresan hann jag få hans historia, ett gäng goda råd, en tummen upp och ett lycka till. Härligt, det gav energi!

Lyckades navigera till Östermalms IP, hämtade nummerlappen och den lilla påsen med sponsorprylar som man får. Konstaterar att jag har över två timmar till godo innan start och hittar en lugn plats i gröngräset. Jag är inte nervös nu, bara otålig. Kom igen nu klockan, jag vill springa! Spenderar säkert en halvtimme i kön till Bajamajan så tiden går förvånansvärt fort, plötsligt står jag på Lidingövägen och väntar på start.
Snart klart för start!
Startgrupp F, notera regnmolnen som börjar hopa sig! 


Loppet: 

Missuppfattade lite i starten och hamnade ganska långt bak, bakom farthållaren för 5:30. Höll det tempot ut på Strandvägen då jag sprang förbi. Det gick inte fort från början men det kändes bra och avslappnat. Vädret var perfekt, inte för varmt, ingen sol och efter ett tag bara lite lätt duggregn (det skulle dock komma att ändras).

Efter ett tag blev jag omsprungen av farthållaren för 5 timmar och blev glad när jag kände att jag kunde hänga med utan problem. Det var skön stämning bland löpare och publik, gott om plats och glada funktionärer i kontrollerna. Jag trivdes enormt bra! Sprang om farthållaren första gången vi passerade Västerbron.

Men så kom regnet, det regnade i stort sett oavbrutet resten av loppet. Det störde mig inte nämnvärt men blev lite jobbigt när skorna blev blöta.

Efter första varvet kändes det fortfarande helt ok, så klart var jag trött men det var hanterbart. Jag orkade springa hela vägen, stannade bara till lite kort när jag tog dricka. På Djurgården väntade en fin men ganska seg del av banan, det var lite publik och jag fick känslan av att det gick lite lätt uppför hela vägen.

När jag kom ut i stan igen var jag rejält trött men peppade upp mig eftersom jag visste att syster med familj väntade vid Slussen. Då hade jag sprungit ungefär 30-kilometer. Jag fick hejarop och ett "det ser bra ut" det gav massor med energi. Strax efteråt satt Upp och hoppa som jag bara känner igen från hennes blogg. Men hon såg glad ut och hejade "ni fixar det här". Ännu mer energi!
Här var jag stark! Bild från marathonfoto.com


Strax innan vi skulle upp på Västerbron igen kom betongbenen. Det gjorde fruktansvärt ont och benen blev tyngre och tyngre. Men huvudet var fortsatt piggt så jag tänkte om jag springer bort till nästa kontroll kan jag gå lite längre. Det var ungefär en och en halv kilometer till nästa kontroll, 1,5 av 42, men det gick bara inte. Jag var tvungen att gå. Blev förbannad på mig själv och försökte springa igen, det gick i några meter, gick igen, sprang, gick, sprang, gick kommer inte den där j**la kontrollen snart! 

Jag fyllde på med energi så gott det gick och försökte övertala de där betongbenen, de var svårövertalade men jag tog mig framåt. Sakta sakta. Tänkte på medaljen och tröjan som snart skulle vara min, tänkte på glass och på den där grillen som pappa skulle tända ikväll. Höjde volymen på musiken, tittade på mina medlöpare. Det var inte bara jag som var trött. Jag var inte ens tröttast.

Vid en av de sista kontrollerna serverades kaffe och cola, jag tog en mugg av varje. Klämde i mig ytterligare en gel och gav benen en sista chans. Ok, vi är här för att springa, inte att gå! Skärp er!!! 

Jag sprang, det gick långsamt men jag sprang. Plötsligt uppenbarade sig Stockholms stadion. Nu visste jag att jag skulle springa in i mål, något annat alternativ fanns inte. Det var nästan så att tårarna började trilla när jag till slut sprang in på Stadion - jag hade klarat det, JAG hade sprungit ett marathon!

Tryckte av klockan på 5:13:03, säger som jag sa efter mitt första Göteborgsvarv...det blir en tid att slå!

Efteråt
Fick en värmefilt och min medalj, promenerade till Östermalms IP och fick min T-shirt och den där eftertraktade påsen med godsaker. Till slut hittade jag mina supportrar, mamma, pappa och lille E. De hade med sig en varm fleecetröja, ostsmörgås och coca cola. Resten av kvällen ägnade jag mig mest åt att äta och njuta! Det där med träningsvärk och återhämtning kan vi ta i ett annat inlägg om någon nu orkat läsa så här långt!

Målbild 1

Målbild 2
*Citatet i titeln är från Charles Dickens "A tale of two cities" men det är egentingen inte sant, så dåligt var det faktiskt inte! :-)





lördag 1 juni 2013

Stockholm Marathon 2013 - den korta versionen!

Jag gjorde det! Jag tog mig i mål på mitt första marathon! Första tre milen gick oförskämt lätt men när Västerbron skulle besegras för andra gången tog det tvärstopp - benen ville inte lyda signalerna från huvudet, men som tur var höll sig huvudet piggt hela vägen!

Tiden blev blygsamma 5:13 nåntingnånting - jag hade hoppats på under 5 men är trots allt mycket nöjd!



Vi fick fint väder före start i alla fall - resten var mest regn!

- Posted using BlogPress from my iPhone