Det går upp och det går ner....

Alltså ibland går det så himla bra. Ibland blir jag riktigt förvånad över min beslutsamhet. Som i onsdags när jag studsade (nåja) upp ur sängen 5:20 och stod utanför dörren före 6 och inväntade satelliter. Sprang visserligen bara 4 kilometer men före frukost och på hyfsat lätta ben.

I fredags fick jag av lite olika anledningar lite extratid på eftermiddagen. Förvaltade den på löpbandet på gymmet. Tänkte att en halvtimme fartlek skulle sitta fint innan fredagsmyset. Löpbandet är rätt tråkigt men man slipper i alla fall bitande vind i ansiktet och blöta fötter. Den här gången roade jag mig med att testa lite olika farter. Drog upp bandet och utmanade mig själv att hålla farten tills låten var slut, nästa gång testade jag om jag skulle orka den farten i en kilometer. Så höll jag på, en dryg halvtimme (eller fem kilometer). Mot slutet var jag sjöblöt i svett men rätt nöjd med att jag vågat utmana mig själv i lite högre fart, om än inte så länge.

Fredagsfys...

...före fredagsmys! 

Lördag är ju egentligen långpassdagen. Men istället för träning bestämde vi oss för en familjeaktivitet. Lille E skulle få åka skridskor för första gången. Drog till allmänhetens åkning i en ishall i närheten, hyrde skridskor till maken och mig. Mannen i uthyrningen greppade instinktivt ett par vita med taggar till mig, jag förklarade att jag hellre ville ha ett par hockeyskridskor men kände mig inte desto mindre som en isprinsessa. Eller så länge jag slapp att bromsa gick det rätt bra :-) E var däremot inte helt såld på det här med skridskor, tog ett litet provåk under vilda protester, men han försökte i alla fall! 

6,0 6,0 6,0... :-)

Efter skridskor körde vi veckohandling och sedan var jag så trött att jag faktiskt somnade på soffan. Kände mig helt färdig! En lugn kväll framför melodifestivalen passade perfekt. I morgon skulle jag vara piggare, eller? 

Nej tyvärr blev det inte så. Kände mig riktigt seg när det väl var dags för mig att springa. Tyckte att jag hade grundat med bra energi och sovit helt ok, men tydligen räckte det inte. Hade egentligen planer på att springa längre än förra helgen, men tänkte om redan innan jag kommit ut. Tänkte en mil, det orkar jag. 10 kilometer. 5 kilometer vända och sedan 5 kilometer hem. En lätt match. 

Redan från början kändes det segt. Försökte att inte kolla klockan. Försökte springa lugnt, tänka teknik, andning. Motvinden gjorde att jag gång på gång tappade andan och rytmen. Benen var som gelé, totalt kraftlösa. Redan innan 2 kilometer fick jag stanna och gå några steg. Fortsatte en bit till, ibland släpper det när jag blivit varm. Men det släppte inte, det blev snarare värre. Vek av lite tidigare. Blev förbannad. Gick en lite längre bit. Det hjälpte inte. Tog mig hemåt kortast möjliga väg. Missnöjd! 

Jag vet faktiskt inte vad som gick fel idag. Kanske det helt enkelt bara var en dålig dag. Väljer att placera det här passet i det facket och satsar på att glömma det så snart som möjligt. Nästa vecka är det sportlov, jag och lille E är lediga och har gott om tid att vila och samla energi genom att hitta på roliga saker. Träningsmässigt tänker jag försöka få till fyra löppass och även en del styrka som jag slarvat med lite de senaste veckorna. 

För på sportlov ska man väl sporta eller?