Det är inte enbart av besvikelse efter den sämsta halvmaran någonsin som jag inte sprungit en meter den här veckan. Har haft en hel del att göra på jobbet med föräldramöten och annat och helt enkelt inte tagit mig den tiden. Men jag tror att kroppen kanske behövde vila lite och själen behövde längta lite för nu är jag där, nästan i alla fall.
Nu vill jag springa, nu vill jag trötta ut kroppen, nu har jag massor att rensa ur hjärnan.
Planen är att springa hem från jobbet i morgon. Knappt en mil, mysjogg utan att kolla på klockan. Sedan hämtar jag Lilleman tidigt och fixar fredagsmys. Det låter som en bra plan va?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kul att just du hittat min blogg, tack för din kommentar