Jag hade mått bra hela morgonen, sovit länge, laddat med god frukost och druckit ordentligt. Efter lunch började det dock snurra till ordentligt i magen och jag mådde riktigt illa. Besparar er fler detaljer.
Till slut lugnade sig magen och jag mådde bra igen. Nu vågade jag dock inte äta mer utan nöjde mig med vatten.
Glad före start!
Jag oroade mig lite för magen men kände mig ändå hyfsat lugn i startområdet. Kanske lite tom på energi.
Den ambitiösa planen var att haka på 2-timmarsfarthållarna så länge jag orkade, den mindre ambitiösa att hålla strax över 6 min/km under de första 5 för att sedan försöka öka.
Kände ganska snabbt att allt inte var som det skulle. Jag hade lite hög puls och hjärtklappning, tunneln som kommer efter kanske 1 km blev en svettig plåga och jag tyckte det var svårt att få luft. Släppte 2-timmarsfarthållarna ganska snabbt och började springa mitt eget lopp.
Redan här började jag fundera på att bryta men tänkte att den där skumma känslan nog skulle släppa snart. Tänkte att så länge jag håller 2:10-gänget bakom mig så har jag chans på mitt PB i alla fall.
När även farthållarna för 2:10 sprang om och jag kände att jag inte hade någon energi att gå med, då slog jag av på takten rejält. Hittade mitt mystempo som tog mig framåt i jämn, lugn takt. Drack vatten och sportdryck i kontrollerna och började till slut må lite bättre.
Inför sista jobbiga backen började jag återigen tänka bryttankar. Men ändrade mig då det förmodligen hade blivit jobbigare att leta reda på en tunnelbana än att jogga de där sista 4 kilometrarna.
Tog en dekstrosol och lite vatten i kontrollen. Gick några steg innan jag bet ihop och började forcera backen, sakta men säkert! Nedför Götgatsbacken mot sista kilometern stod det massor av folk och hejade. Det gav ytterligare energi och hjälpte mig hela vägen in i mål.
Jag tryckte av klockan på 2:25. Tangerad sämstatid och långt under mitt bästa. Tiden kanske inte är det viktiga men jag kan inte säga att jag var nöjd. Mest missnöjd var jag nog med att det kändes så dåligt och att kroppen inte alls var med mig!
Nu har jag bestämt mig för att det här blev årets sista lopp. Nu vill jag vila lite och så småningom börja träna för ett mer långsiktigt mål.
Tack för idag slut för idag!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Tråkigt att det blev som det blev med magen men du ska iaf ha all cred för slutfört lopp!
SvaraRaderaTack! Inte så mycket att göra åt nu, bara ta nya tag!
RaderaBra kämpat, 21km är ganska långt när kroppen inte är med på noterna!!
SvaraRaderaTack! Ja det var tufft där ett tag :-) Besvikelsen börjar lägga sig nu och jag filar för fullt på revanschen :-)
Radera