"Ska du springa marathon Maria?"

Jag har blivit outad som marathonlöpare på jobbet. Det känns ok, lite smånervöst men helt ok. Alla är snälla och stöttande. Inget "ojojoj hur ska du klara det?" eller "marathon, vet du hur långt det är?". Utan bara schyssta peppande kommentarer. Någon nämnde att hen inte hade uppfattat mig som löpare men att det kändes kul att få ändra uppfattning om någon. 

När nu min "hemliga identitet" är avslöjad var det lika bra att spela rollen fullt ut. Så jag sprang hem, efter ett sent möte och i regn och rusk. Dåligt väder och trötthet hindrar inte en marathonlöpare! :-)