Om ideal....

Mycket har skrivits om Katrin Zytomierskas inlägg från igår, där hon hånar och kränker en tjej i gymkedjan Sats reklamkampanj (jag tänker inte länka, ni hittar dit om ni vill det). Tjejen i reklamen ser stark, sund och snygg ut. Hon utstrålar hälsa, träningsglädje och äkthet. I mitt tycke är hon ett ideal. I Katrins är hon det inte, hon tycker Sats borde skämmas för sin marknadsföring. I Katrins värld finns det nämligen bara ett ideal, smal. Är man inte smal är man inte värd någonting. Om man har en något mer sund kroppsuppfattning ser man att tjejen helt klart är normalviktig, men sund är tyvärr ingenting som Katrin är.

Men vem är egentligen denna Katrin? Hon blev känd för att hon en gång var gift med en halvkändis och numera är ihop med en annan halvkändis. Hon har en stor blogg med många läsare och gillar att sticka ut hakan och provocera. När Katrin var gravid (ungefär samtidigt som mig) vräkte hon i sig skräpmat och sötsaker som ofiltrerat gick rätt in i hennes son, hon gick upp en bra bit över 30 kg (om jag inte minns helt fel) och när hon sedan skulle bli av med sin övervikt vände hon sig till den nya trenddieten LCHF.

Katrin gick ner sina kilon, inte jättefort men de försvann. Det tog inte längre tid för mig, trots att jag inte gick på någon diet överhuvudtaget (i och för sig levde jag något sundare under graviditeten och gick bara upp drygt 20).  Numera är Katrin smal och det är det viktigaste i hennes liv. Hon har startat en business kring sin viktminskning, skrivit böcker och annat. Folk, som inte vet bättre, lyssnar på hennes åsikter och obegripligt nog är hon någon slags förebild för vissa ungdomar. Katrin som tror att smal är det enda rätta, som tror att man blir tjock av bananer men inte av bacon och grädde. Det går inte ihop i mitt huvud. Som någon skrev på twitter i morse, jag känner inte Katrin, jag kan inte hata henne, det kan inte jag heller. Men jag hatar det ideal hon förmedlar till unga människor. Som lärare jobbar jag dagligen för att stärka mina elevers självkänsla och förhindra mobbning och kränkningar. Det känns som ett tufft jobb i en värld där sådana som Katrin uppfattas som ett ideal.

Nej tänk om hörni, smal är inte detsamma som hälsosam. Välj ideal och förebilder med omsorg, här är några förslag på duktiga bloggtjejer som borde ha 10 gånger så många läsare som Katrin:

http://uppochhoppa.se

http://jessicaclaren.com/wordpress/

http://www.traningsgladje.se

http://blogg.alltforforaldrar.se/missagda/

http://sparkibaken.se

http://blogg.alltforforaldrar.se/lofsan/

http://www.fitness-magazine.com/blogs/runnerslove/index.htm

Beviset...

Jag kom i alla fall i säng i tid igår. Tyvärr fick jag inte sova så länge som jag behövt och hoppats på. Hur jag ska klara ännu en sömnlös natt vet jag faktiskt inte, jag hoppas jag slipper ta reda på det!

Ha en bra dag alla!

- Bloggar på språng eller skönt tillbakalutad i soffan!

Det här med sömn alltså...

Allt var förberett för morgonlöpning idag. Kläder var framlagda, Garmin laddad, jag laddad. Men det blev inget. Somnade i hyfsat god tid igår kväll. Hörde E hosta inne från sitt rum men tyckte inte att det lät så allvarligt. Klockan 2 kom han in till oss. Helt klart inte frisk och helt klart inte ett dugg sugen på att sova. Vi försökte allt, välling, vatten, hostmedicin, näsdroppar, sängbyte. När klockan började närma sig 5...somnade han. Min väckarklocka stod på 5:15. Ställde om till 6:15 för att hinna till jobbet (mannen fick ta första vabbskiftet), löpningen får vänta.

Sömn är en viktig del i god hälsa. Jag tycker ofta att en period med dålig sömn följs av något elakt litet virus. Egentligen är det rätt logiskt, kroppen är smart och säger till dig på skarpen när den inte får vad den behöver - i det här fallet sömn. Problemet är bara att kroppen inte riktigt tar hänsyn till en sällsynt hänsynslös liten tvååring som ibland får för sig att hålla sina föräldrar vakna.

Men vad kan man göra, gilla läget, vila när tillfälle ges, undvika onödig stress och ladda kroppen med bra bränsle och hoppas att den ska orka i alla fall.

Ingen löpning som sagt, men plankutmaningen går vidare. Jag fick i alla fall till två minuter i reklampausen innan. Hur går det för er?

Mer löpning + lite hemmaträning

Mest bara för att testa har jag sprungit varje dag under november. Jag springer inte långt och definitivt inte snabbt och om pulsen går upp för högt går jag en liten bit.

Igår sprang jag drygt 4 lätta km, idag gick det tyngre och blev bara 2,5. Känns skönt att jag börjar hitta tillbaka till styrkan och löparglädjen i alla fall! När jag kom tillbaka stack maken iväg på en cykeltur och jag kompletterade löpningen med 15 minuter NTC, vilket inkluderade dagens planka, 3x30 s vanlig, 3x1 min sidoplanka.




Nu blir det lunch och mys med Lillskrutt!

- Bloggar på språng eller skönt tillbakalutad i soffan!

Ett litet steg i rätt riktning...

När jag fick chans att springa i uppehåll och dagsljus idag, kunde jag inte låta bli att ta den. Med tanke på hur det gått de senaste dagarna hade jag inga direkta förhoppningar, jag bara sprang. Känslan var så långt i från hur det varit de senaste gångerna, visst var jag trött men den här gången orkade jag faktiskt springa och hålla ett hyfsat jämt tempo!

Kanske har jag varit nere på botten och vänt? Låt oss hoppas!



- Bloggar på språng eller skönt tillbakalutad i soffan!

En november-streak!

Träningsglädje-Sara har utsett November till årets streakmånad. Sara tänker ägna sig åt "streaklöpning" vilket inte handlar om att springa runt naken, ledsen om jag gjort några besvikna, utan det handlar om att springa många dagar i en följd. Eller göra något annat kanske?

Jag är väldigt sugen på att haka på springstreaken, men är osäker på om jag fixar det med tanke på hur dåligt tränad jag är just nu, det kanske inte är riktigt realistiskt. En sak som jag egentligen borde göra är yoga varje dag men samtidigt känns det som att yoga inte är något som man ska göra för att man måste, utan verkligen känner för. Jag har testat yoga varje dag innan, men utan några direkta resultat.

Min november-streak kommer istället att bestå av hatade/älskade plankor. Att jag ska palla det varje dag i en månad är realistiskt men samtidigt utmanande. För att undersöka om det sker någon förbättring överhuvudtaget kommer jag att ta tid på mina plankor och redovisa resultatet för varje dag under fliken "Plankutmaningen" här ovan.

Hänger du med? Skriv en rad här eller på twitter under #plankutmaning så peppar vi varandra.

Det fortsätter att gå tungt!

 Något fler morgonpass har det inte blivit den här veckan, jag har inte riktigt fått till det. Men igår sprang jag en runda på kvällen. I mörkaste november ser det likadant ut på morgonen som på kvällen och jag är ungefär lika trött.

Till en början kändes det helt ok, men så kom den där tunga känslan då jag blir så andfådd att jag nästan inte får luft. Benen känns ok dock.

Eftersom att ge upp inte är något alternativ försöker jag gilla läget så gott det går. Fram tills början av december då marathon-uppladdningen startar på allvar springer jag lugnt, går när det behövs och försöker öka på sträckan allt eftersom. Eftersom jag känner igen symptomen försöker jag också få i mig lite mer järn, kött, leverpastej, citrusfrukter, blutsaft, spenat, broccoli allt jag kan komma på...drar min gräns vid blodpudding, det gillar jag inte!