Prioriteringar

Lille E är fortfarande sjuk. Han hostar och snorar och vägrar att sova på nätterna. Det är aldrig speciellt vältajmat när barn blir sjuka, det är alltid så mycket annat som man vill eller borde göra istället för att sitta hemma och torka snor och titta på Chuggington på dvd. Så också den här gången...

På jobbet är det fullt upp, hemma vill jag sätta igång och julstöka och på lördag var det meningen att jag och mannen skulle gå på fest. Inte så mycket att göra åt, bara att gilla läget och att PRIORITERA.

Som i kväll till exempel, prioriterade bort det här med matlagning och köpte pizza. Nu tänker jag prioritera bort det här med tv-tittande och gå och lägga mig istället. I morgon är det min tur att ta över vabbandet igen och man vet aldrig hur natten blir....
...men jag tror jag vet vilken låt jag kommer nynna på i morgon! 

Det blev inte riktigt som planerat, men jag höll mig till planen!

Nej det var inte planerat att jag skulle sitta uppe halva natten med en hostig liten kille. Det blev vab idag, Chuggington på dvd och smoothies med blåbär. Mysigt men lite långtråkigt!

Trots trötthet och lite huvudvärk tog jag mig samman och gick till gymmet på kvällen. Helt enligt planen blev det både löpband (4 km) och ett skivstångspass! Nöjd!

Nu blir det dusch och sova! I morgon lämnar jag över vabbandet till maken!


- Bloggar på språng eller skönt tillbakalutad i soffan!

En mer välplanerad Maria...

Om en vecka påbörjar jag marathonträningen på allvar. Marathon.se:s program startar måndag den 3 december och jag ska hänga på. Jag både ser fram emot och bävar för att få lite struktur i träningen igen. Ibland har jag svårt att se hur jag ska få det att gå ihop, med jobb, mammaliv, sömnlösa nätter och lite nöje då och då. Men jag vill ju det här och då får man det att fungera eller hur?

Den här sista veckan av innan marathonprogrammet ska jag försöka plocka fram en mer välplanerad Maria på alla plan. En som inte stressar ner lite halvvissen sallad i lunchlådan på morgonen utan gör den ordentligt dagen innan, som lägger fram kläder både vanliga och tränings dagen innan de ska användas, en som inte fastnar framför tvn då det egentligen inte finns något att se...

Tid finns alltid, det gäller bara att använda den väl.

Den här veckans träning har blivit cykel till jobbet två gånger, 30 min NTC och ett löppass. Nästa vecka blir nog något liknande, men jag ska försöka få till i alla fall ett löppass till och en vända till gymmet. Så får det bli...

Sov gott nu!

Fredagsmys!

Utemat, ett glas vin, soffgos och gott! På spåret-premiär till råga på allt - en höjdpunkt!



Mycket mat i bloggen nu, i morgon lovar jag att komma med lite träning också!

- Bloggar på språng eller skönt tillbakalutad i soffan!

Kostföreläsning med Annika Sjöö!

Inspiration, pepp och lite egentid ikväll. Berättar mer i morgon...






- Bloggar på språng eller skönt tillbakalutad i soffan!

Gott och blandat från dagen...

Känner mig nöjd men lite trött efter en bra och hyfsat energirik dag!

Cyklade till jobbet för första gången på alldeles för länge. Tog en liten omväg efter att jag hämtat E på förskolan. Cyklade ner till Klippan och tittade på båtarna - mycket populärt! Nu börjar vi nog bli redo för längre cykelturer.

När E somnat för natten och jag fixat med disk och annat passade jag på att göra en laddning av de här chokladbollarna från Fyscoachen mycket goda, har ni inte prövat måste ni göra det genast! :-)

Nu blir det planka sedan sova! Ha en fin dag!


- Bloggar på språng eller skönt tillbakalutad i soffan!

Inse att det är november och att du inte är odödlig!

Jag brukar säga att det värsta jag vet (i "cykel i trafiksammanhang" ska tilläggas) är när föräldrar cyklar utan cykelhjälm och har barn i barnsadel med cykelhjälm. Hur tänker de? Vad ska det lilla barnet göra när mamma eller pappa ligger på gatan med sprucken skalle?

Idag fick jag se något ännu värre. Ju mer jag tänker på det desto argare blir jag. Håll i er nu:

En familj kommer cyklande, klockan är inte mycket men det är november och i november blir det mörkt tidigt. De cyklar i bredd över ett krön på en ganska smal väg men går in till sidan när de märker att de möter en bil. Det är ungefär det enda de gör bra.

Den första cyklisten har ett barn på pakethållaren i barnsadel och ett barn i cykelkärra bakom. Man behöver inte vara geni för att räkna ut att med en extravikt på minst 40 kilo blir bromsverkan sämre och cykeln mindre stabil. Båda barnen har cykelhjälm tack och lov. Det har däremot ingen av föräldrarna. De har däremot mörka kläder, inga reflexer och inga lysen.

Hade jag och bilen som låg framför mig kommit några sekunder tidigare vill jag inte ens tänka på vad som kunde ha hänt. Nu hände ingenting tack vare att bilen framför mig var uppmärksam och bromsade i tid vilket gjorde att även jag upptäckte dem.

Jag blir så irriterad - vad tänker folk egentligen?