Jobbat lite
Åkt tåg
Ätit
Druckit
Ätit lite till
Druckit lite till
I morgon ska jag springa Stockholm Marathon, nu ska jag sova!
- Posted using BlogPress from my iPhone
fredag 31 maj 2013
torsdag 30 maj 2013
Har jag glömt något?
Tights
T-shirt
Strumpor
Trosor
Sport-bh
Keps
Glasögon
Tunn jacka (om väderprognosen slår fel)
Sunkig överdragströja (som kan dumpas innan start)!
Mobilficka
Solkräm
Vaselin
Gels
Gt-tabletter
Liten väska för "godsaker"
Liniment
Linser
Skor
Pulsband
Pulsklocka
- Posted using BlogPress from my iPhone
T-shirt
Strumpor
Trosor
Sport-bh
Keps
Glasögon
Tunn jacka (om väderprognosen slår fel)
Sunkig överdragströja (som kan dumpas innan start)!
Mobilficka
Solkräm
Vaselin
Gels
Gt-tabletter
Liten väska för "godsaker"
Liniment
Linser
Skor
Pulsband
Pulsklocka
- Posted using BlogPress from my iPhone
Får jag det här blir jag nöjd!
Jag är som en bonde inför skörden, totalt väderfixerad! Just nu ser det väldigt bra ut på YR...men jag fortsätter hålla koll, man vet aldrig...
- Posted using BlogPress from my iPhone
- Posted using BlogPress from my iPhone
onsdag 29 maj 2013
Fullt ös!
Förlåt min frånvaro, men här är fullt ös på alla fronter! Jobbet tar upp en stor del av min tid och mina tankar. Den där stunden vid datorn på kvällen har jag försökt ersätta med sömn!
En positiv grej med att jag har rätt mycket att stå i är att jag inte har haft tid att bli nervös inför lördag. Men nu börjar det kännas, nu är det bara TRE DAGAR KVAR!
Det mesta börjar dock falla på plats och jag mår bra men är lite trött. Allt praktiskt med nummerlapp, transport mm är ordnat och igår lämnade jag matönskemål till mamma och pappa (som står för kost och logi under helgen).
Ikväll tänker jag springa en kort runda och kolla över så att jag inte behöver tvätta något. I morgon efter jobbet lägger jag allt annat åt sidan och kör full fokus mot Stockholm Marathon 2013!
Ok nu är jag lite nervös! :-)
- Posted using BlogPress from my iPhone
En positiv grej med att jag har rätt mycket att stå i är att jag inte har haft tid att bli nervös inför lördag. Men nu börjar det kännas, nu är det bara TRE DAGAR KVAR!
Det mesta börjar dock falla på plats och jag mår bra men är lite trött. Allt praktiskt med nummerlapp, transport mm är ordnat och igår lämnade jag matönskemål till mamma och pappa (som står för kost och logi under helgen).
Ikväll tänker jag springa en kort runda och kolla över så att jag inte behöver tvätta något. I morgon efter jobbet lägger jag allt annat åt sidan och kör full fokus mot Stockholm Marathon 2013!
Ok nu är jag lite nervös! :-)
- Posted using BlogPress from my iPhone
lördag 25 maj 2013
7 dagar kvar....
Nu börjar nedräkningen på allvar! En vecka kvar...eller egentligen mindre för vid den här tiden nästa vecka hoppas jag att jag sitter med benen högt i soffan hemma hos mor och far och känner mig så där odrägligt nöjd med mig själv.
Hur ska man ta sig an den här sista veckan? Det verkar finnas lika många svar som det finns marathonlöpare. Jag kommer att ta mig an den med ett lugn. Nu är inte rätt tid att börja stressa över utebliven träning, de mil jag har sprungit de kommer räcka. Jag kommer äta mig mätt på mat jag gillar som jag vet att min mage mår bra av, inte överdriva åt något håll men aldrig bli så hungrig att jag tappar energi. Samma sak med vätska, dricka mig otörstig på vatten, utan att överdriva.
Vad gäller träningen vill jag springa en gång, kanske tisdag eller onsdag bara för att få igång benen lite 5-6 kilometer max. För övrigt håller jag igång med vardagsmotion för känslan och lite yoga för rörlighet och rygg.
Jag försöker (jag gör verkligen det) gå och lägga mig klockan 22 eller absolut senast 23. Men det är en tuff vecka som kommer innebära en del kvällsjobb så kanske jag inte håller det varje kväll.
Det var det, min uppladdningsplan. Om den håller får vi veta om lite mindre än en vecka!
Hur ska man ta sig an den här sista veckan? Det verkar finnas lika många svar som det finns marathonlöpare. Jag kommer att ta mig an den med ett lugn. Nu är inte rätt tid att börja stressa över utebliven träning, de mil jag har sprungit de kommer räcka. Jag kommer äta mig mätt på mat jag gillar som jag vet att min mage mår bra av, inte överdriva åt något håll men aldrig bli så hungrig att jag tappar energi. Samma sak med vätska, dricka mig otörstig på vatten, utan att överdriva.
Vad gäller träningen vill jag springa en gång, kanske tisdag eller onsdag bara för att få igång benen lite 5-6 kilometer max. För övrigt håller jag igång med vardagsmotion för känslan och lite yoga för rörlighet och rygg.
Jag försöker (jag gör verkligen det) gå och lägga mig klockan 22 eller absolut senast 23. Men det är en tuff vecka som kommer innebära en del kvällsjobb så kanske jag inte håller det varje kväll.
Det var det, min uppladdningsplan. Om den håller får vi veta om lite mindre än en vecka!
 |
| Dagens rätt: Havregrynsgröt med lingonsylt och mjölk (ej med på bild) en klassisk frukost! |
 |
| Dagens app: YR än så länge ser det riktigt riktigt bra ut. Fortfarande för tidigt för att säga säkert men det verkar som att vi slipper förra årets väder i alla fall! |
 |
| Dagens träning: 6 kilometer, avslappnat skönt, lättare än på länge! |
torsdag 23 maj 2013
Laddar och vilar...
Nedräkningen har börjat på allvar! Bara 9 (NIO) dagar kvar till Stockholm Marathon. En viss nervositet börjar sprida sig, men mest känner jag mig förväntansfull!
De här sista 9 dagarna försöker jag ladda med bra och energirik mat, mycket frukt och grönt, lite lättare träning och gott om sömn.
Det är i alla fall planen, just nu har jag lite svårt att få ihop det då det är galet mycket på jobbet och jag har varit mycket själv med sonen. Men jag gör mitt bästa, igår blev det i alla fall en kortare runda med E i vagnen och tidig kväll!
Han ville hellre åka spårvagn!
- Posted using BlogPress from my iPhone
De här sista 9 dagarna försöker jag ladda med bra och energirik mat, mycket frukt och grönt, lite lättare träning och gott om sömn.
Det är i alla fall planen, just nu har jag lite svårt att få ihop det då det är galet mycket på jobbet och jag har varit mycket själv med sonen. Men jag gör mitt bästa, igår blev det i alla fall en kortare runda med E i vagnen och tidig kväll!
Han ville hellre åka spårvagn!
- Posted using BlogPress from my iPhone
tisdag 21 maj 2013
"Men vad fick du för tid då?"
- Hur gick det på Göteborgsvarvet Maria?
- Jo tack det gick helt ok, lite kämpigt i värmen men jag sprang hela vägen, mådde bra och hade krafter kvar i slutet av loppet.
- Ok, men vad fick du för tid då?
Jag börjar allvarligt tröttna på den här tidsfixeringen, när folk frågar hur det gick på Göteborgsvarvet är de inte intresserade av min upplevelse av loppet, de vill veta tiden. Vad säger det egentligen? Har jag inte rätt att vara nöjd om jag sprungit på över 2 timmar?
En annan typ av konversation som har dykt upp på sistone är den här:
- Jag har hört att du ska springa marathon Maria, kul! Vad har du för tidsmål?
Jag tycker tiden är en kul morot när man springer, det är grymt när man lyckas slå sina gamla rekord (eller någon annans). Men ett lyckat lopp handlar om så mycket mer än tiden. Göteborgsvarvet i lördags visade att väder och vind kan påverka tiden enormt mycket. Även riktigt duktiga löpare låg långt över sina personbästa. Annat som påverkar är självklart dagsform och hur banan är. Men det är ju så himla lätt att falla in i det där tidstänket!
Ett exempel från min verklighet:
Göteborgsvarvet 2011 - mitt första. Nybliven löpare och mamma. Jag har inget spikat tidsmål utan tänker väl att runt 2:30 borde jag klara. Går i mål på 2:25 och känner mig hur nöjd som helst!
Göteborgsvarvet 2012 - lite mer rutinerad. Hoppas på en tid närmare 2 timmar men får magproblem redan efter 5 kilometer och ramlar och slår i knäet runt 13. Orkar inte springa hela vägen utan får varva med att gå sista biten. Går i mål på 2:12 - fruktansvärt missnöjd! Men alltså 13 minuter snabbare än året innan.
Göteborgsvarvet 2013 - ni vet hur det gick. Springer avslappnat, tiden får bli det den blir. Går i mål på 2:24 och känner mig faktiskt riktigt nöjd!
TILLS JAG BÖRJAR JÄMFÖRA TIDER!!!!
Det tog glädjen från lördagens löparfest ett bra tag. Jag kunde inte förstå hur jag kunde ha blivit så mycket sämre på ett år. Jag som har tränat så mycket. Har jag tränat helt fel? Hur ska det gå på Stockholm Marathon egentligen? Kommer jag verkligen klara den där maxtiden?
Ni fattar, det är lätt att snöa in på prestation i form av en riktigt bra tid när det egentligen är så mycket mer. I lördags var det kanske en prestation att komma runt? Till Stockholm Marathon vill jag försöka plocka fram den där känslan jag hade när jag sprang mitt första Göteborgsvarv. Jag ska ge allt och göra mitt bästa. När jag kommer i mål vill jag känna mig nöjd med mig själv sedan om det står 4:30 eller 4:50 eller 5:20 eller whatever på klockan har egentligen ingen större betydelse.
Och när den där frågan kommer ska jag svara stolt - med tid och känsla! :-)
- Jo tack det gick helt ok, lite kämpigt i värmen men jag sprang hela vägen, mådde bra och hade krafter kvar i slutet av loppet.
- Ok, men vad fick du för tid då?
Jag börjar allvarligt tröttna på den här tidsfixeringen, när folk frågar hur det gick på Göteborgsvarvet är de inte intresserade av min upplevelse av loppet, de vill veta tiden. Vad säger det egentligen? Har jag inte rätt att vara nöjd om jag sprungit på över 2 timmar?
En annan typ av konversation som har dykt upp på sistone är den här:
- Jag har hört att du ska springa marathon Maria, kul! Vad har du för tidsmål?
Jag tycker tiden är en kul morot när man springer, det är grymt när man lyckas slå sina gamla rekord (eller någon annans). Men ett lyckat lopp handlar om så mycket mer än tiden. Göteborgsvarvet i lördags visade att väder och vind kan påverka tiden enormt mycket. Även riktigt duktiga löpare låg långt över sina personbästa. Annat som påverkar är självklart dagsform och hur banan är. Men det är ju så himla lätt att falla in i det där tidstänket!
Ett exempel från min verklighet:
Göteborgsvarvet 2011 - mitt första. Nybliven löpare och mamma. Jag har inget spikat tidsmål utan tänker väl att runt 2:30 borde jag klara. Går i mål på 2:25 och känner mig hur nöjd som helst!
Göteborgsvarvet 2012 - lite mer rutinerad. Hoppas på en tid närmare 2 timmar men får magproblem redan efter 5 kilometer och ramlar och slår i knäet runt 13. Orkar inte springa hela vägen utan får varva med att gå sista biten. Går i mål på 2:12 - fruktansvärt missnöjd! Men alltså 13 minuter snabbare än året innan.
Göteborgsvarvet 2013 - ni vet hur det gick. Springer avslappnat, tiden får bli det den blir. Går i mål på 2:24 och känner mig faktiskt riktigt nöjd!
TILLS JAG BÖRJAR JÄMFÖRA TIDER!!!!
Det tog glädjen från lördagens löparfest ett bra tag. Jag kunde inte förstå hur jag kunde ha blivit så mycket sämre på ett år. Jag som har tränat så mycket. Har jag tränat helt fel? Hur ska det gå på Stockholm Marathon egentligen? Kommer jag verkligen klara den där maxtiden?
Ni fattar, det är lätt att snöa in på prestation i form av en riktigt bra tid när det egentligen är så mycket mer. I lördags var det kanske en prestation att komma runt? Till Stockholm Marathon vill jag försöka plocka fram den där känslan jag hade när jag sprang mitt första Göteborgsvarv. Jag ska ge allt och göra mitt bästa. När jag kommer i mål vill jag känna mig nöjd med mig själv sedan om det står 4:30 eller 4:50 eller 5:20 eller whatever på klockan har egentligen ingen större betydelse.
Och när den där frågan kommer ska jag svara stolt - med tid och känsla! :-)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)