Kroppen hör vad huvudet tänker...

Någon skrev det på Twitter idag och det är ju så sant. Går du runt och ältar, gnäller och klagar hela dagarna kommer du knappast att må bra och känna dig stark.
Försök vända de där negativa tankarna och se vad som händer med din kropp. Det kan ju knappast skada eller hur?

Tänker du Jag kommer aldrig klara av att springa 5 kilometer ja då blir det rätt svårt. Vänder du på det kan jag garantera att det går förr eller senare! Förutsatt att du inte har några fysiska förhinder (här räknas inte ölmage :-)).

Ibland tror jag att vi väljer de negativa tankarna för att det är det tryggaste alternativet. Väljer man att tro att man kan, ja då måste man ju våga försöka!
Jag skriver detta lika mycket till mig själv som till er. Jag lever inte riktigt alltid som jag lär, jag klagar, jag gnäller och jag ger upp. Men jag vågar bra mycket mer nu än för kanske tio år sedan.

En som verkar vända allt till det positiva trots att han har fullt giltiga skäl att gnälla är Anders Gyhlénius, en av deltagarna i SVTs Klassikern. Anders kämpar mot obotlig cancer med fortsätter träna och ställa upp i lopp, som det verkar med ett ständigt leende på läpparna. Nu hoppas han kunna ställa upp i Lidingöloppet trots att han precis genomgått en svår behandling. Läste chatten med honom efter sista programmet och blev helt häpen. Han har alltså inte slutat med sina lopp efter programmet utan kör på och orkar, för han tänker rätt.

Kroppen hör vad huvudet tänker!

Testa så får ni se!

En vecka senare...

Inser plötsligt att jag inte har bloggat på en hel vecka. Det har varit en späckad vecka med jobb, kvällsmöte och annat. I helgen har vi förlängt sommaren med en tripp till Borås och Borås djurpark tillsammans med svärmor och svärfar, svågrar och svägerskor och lille Es kusiner. En bra vecka och en härlig helg så bloggandet har fått stryka på foten lite.

Under veckan har jag, lite mot alla odds, fått ihop mina tre pass. Det blev ett misslyckat intervallpass i tisdags. Skulle springa korta intervaller över en grusplan men lösspringande hundar och en krånglande lårmuskel störde min koncentration så jag lufsade hem, besviken och stel. Det där med hundarna låter mer dramatiskt än vad det var, jag är inte rädd för hundar men det här var flera stycken och jag fick uppfattningen att ägarna inte riktigt hade koll på sina jyckar. Ingen sprang efter mig eller attackerade mig men de gjorde mig stressad och störde min koncentration.

I veckan har jag också konstaterat att hösten är här. Trots över 20 grader på dagen har den smugit sig in. Löven har börjat trilla och i fredags sprang jag morgonpass i reflexväst för första gången på länge.

Idag sprang jag veckans sista pass. En kortare distans, ca 6 km, med ett par fartökningar i "drömfarten" på Stockholm halvmaraton. Det kändes bra och roligt. Jag ser otroligt mycket fram emot lördag och tycker att det ska bli så kul att springa. Hur det kommer gå har jag ingen aning om, jag vill och tror att jag ska kunna slå mitt personbästa. Om det går vägen får vi se...

Den här känslan kring loppet har varierat väldigt under veckan, jag har pendlat från "det kommer nog inte att gå, jag kommer inte ens att ta mig runt" via "asch, det får gå som det går" till "klart det går, jag är redo, nu kör vi"!

Träningen kan jag inte göra så mycket åt just nu. Jag kommer köra två (eventuellt två och ett halvt :-)) pass den här sista veckan för att hålla igång benen. Det jag kan göra något åt är rörligheten som jag jobbar med varje dag för att slippa de där tunga trötta låren.

För övrigt försöker jag sova ordentligt, äta bra och normalt och som vanligt tänka glada tankar!

Ha en fortsatt fin kväll alla!

Det börjar dra ihop sig...

September är här och Stockholm halvmarathon närmar sig med stormsteg. Två veckor kvar. Jag känner mig frisk och hyfsat stark. Träningen flyter på bra, självförtroendet på topp och löpningen känns faktiskt riktigt rolig igen.

I fredags hade jag bokat in ännu ett PT-pass med Eva. Vi skulle springa backar, inte bara uppför backar skulle det visa sig utan även nedför. Fick massor av värdefulla tekniktips och rejält med träningsvärk. Den här gången inte bara i benen utan även i axlarna, armarna och magen. Jag är ett levande bevis på att man inte vilar i nedförsbackarna när man springer :-)

Idag avslutade jag veckan med ett långpass, kanske det sista innan halvmaran. Jag hade egentligen tänkt närmare 20 km men dagsformen fick avgöra och jag nöjde mig med 16. Benen var fortfarande rejält stela och jag kände mig lite allmänt småseg. Men jag är nöjd trots allt, fick till ett par kilometer i någon slags planerad halvmarafart - vad nu det är. Känner mig fortfarande osäker på om jag kommer orka den farten i 21 kilometer men som sagt, jag gör ett försök.

I veckan är det fullt ös på jobbet och till helgen är vi bortresta så det blir en utmaning att få till en träningsplanering. Vill gärna hänga med på friskispasset i morgon men jag får se hur benen känns och om jag får ihop det rent praktiskt. Något intervallpass lär det i alla fall bli, ett lite längre distanspass till eller från jobbet och ett lugnare morgonpass till helgen kanske.

Utan på det kör jag hårt med rörlighet, tidiga kvällar och god mat. Stockholm halvmarathon, jag börjar bli redo...bring it on!

Från dagens långpass

Bra start....

En bra start på veckan och ett perfekt slut på en ganska späckad jobbdag! Intervaller med Friskis och Eva. Idag sprang vi 15 x 1 minut i fin kvällssol. Börjar gilla det här med att springa i grupp mer och mer, ger otroligt mycket energi!

Så nu går jag och lägger mig, lite starkare, lite snabbare och lite gladare! Hej hej!



- Posted using BlogPress from my iPhone

Det ljusnar mellan molnen!

Nu när jag inte har sprungit på en vecka, på grund av förkylning, känner jag åter igen hur mycket löpningen betyder för mig.

När jag springer rensar jag hjärnan och laddar batterierna inför nya utmaningar. Jag sover bättre, blir inte lika stel i rygg och axlar och känner mig allmänt piggare och gladare.

En veckas uppehåll kan tyckas lite men tillsammans med första riktigt tuffa arbetsveckan sedan semestern har det inte varit så kul. Även fast jag har vilat mer, känner jag att jag inte har riktigt återhämtat mig mentalt - hur flummigt det än kan verka!

Men idag var det alltså dags. Har kvar lite hosta och snuva men för övrigt känner jag mig ok. Kände mig stel och tung till en början men det släppte ganska snart. Sprang fyra kilometer i mitt lugna, bekväma tempo med ett par fartökningar utan att hosta och utan att pulsen gick upp alltför högt!

Jag förklarar mig som så gott som frisk och laddar för en hel träningsvecka nästa vecka!

Ha en fortsatt skön helg!



- Posted using BlogPress from my iPhone

Inga intervaller...

Ställde in dagens intervallpass på friskis. Känner mig risig i halsen och snorar lite. Inget livshotande, inget som inte lite vila, ingefärsté, smoothies och glada tankar råder bot på!

I morgon börjar mina elever så då gäller det att vara pigg och redo!



- Posted using BlogPress from my iPhone

Veckans långpass!

Bytte dag från lördag till söndag men ett långpass blev det. Egentligen försöker jag springa 2 timmar när jag springer långt men idag blev det lite kortare. Dels eftersom jag vill ha pigga ben på friskispasset i morgon och dels på grund av vädret!

Det var inte alls mysigt idag, regnade och blåste om vart annat. Jag var helt genomblöt när jag kom hem. Så länge vinden låg i ryggen lyckades jag hålla riktigt bra fart men när den blåste rakt mot var det tyngre!

Riktigt göteborgsväder med andra ord, hoppas på att få slippa det i Stockholm om 3 veckor!






- Posted using BlogPress from my iPhone