Göteborgsvarvets seedningslopp - en stabil insats

Kände mig läskigt avslappnad inför årets första lopp. Kom på mig själv med att tänka saker som "det är ju bara en mil". Vaddå bara en mil? En mil är ju skitlångt, helst om man ska springa så snabbt man kan!!! Men hur snabbt kan man (läs. jag) egentligen springa?

Formen har ju varit lite sisådär den här vintern, den ena förkylningen har avlöst den andra. De riktigt långa passen har inte blivit av och inte heller tillräckligt många av de där snabba och jobbiga. Men ett helt ok testlopp förra helgen och ett riktigt bra intervallpass i måndags gav självförtroende. Under en timme trodde coachen och jag hoppades hon hade rätt - men jag var inte alls säker.

Skulle starta lugnt men blev tokstressad av att bli omsprungen av alla trots att jag (enligt mina mått mätt)  höll ett rasande tempo. Tvingade mig själv att lugna ner det lite men första kilometern blev ändå lite väl snabb. Höll mig runt 6 min/km efter det och kände mig avslappnad och säker. Inte jättetrött men gav ändå tillräckligt. Tänkte inte så mycket på hur folk runtomkring mig sprang, hittade några bra "ryggar" att följa ett tag. Det var lite jobbigt i motvinden men jag kände aldrig att jag "krisade" och var helt slut.

När två kilometer återstod var det fri fart. Nu skulle inga krafter sparas. Det visade sig att det fanns en hel del krafter kvar då dessa två kilometrar blev de klart snabbaste. Grämer mig lite för att jag inte vågade trycka på tidigare men vem vet, då kanske jag hade tröttnat tidigare och inte orkat spurta mot den där snubben på upploppet :-)

Och tiden då? Jo det blev faktiskt under timmen. En bra bit från pers men i alla fall en stabil insats. Jag är nöjd och GLAD över alla fina hälsningar, gillor och favoritmarkeringar jag fått på Twitter, Facebook mm. Har fått "Bra jobbat" från vissa som nästan hade varvat mig om de varit med och sprungit idag men som fattar att en insats kan vara bra även om tiden inte riktigt är det. Jag måste ju utgå från något och jämföra med mig själv och ingen annan. Säger detta lika mycket till mig själv som till alla andra som jämt ska hålla på och jämföra tider! Löpningen blir lite gladare om man inte gör det!

"Tänk inte så mycket - bara gör det"

Våren är i antågande och så också löparformen. Jag har inte bloggat så mycket på sista tiden, men jag har fortsatt springa, tro det eller ej träningspass gills även om man inte skriver om dem :-) Det kanske är en slump, eller också har det att göra med att jag hållit mig frisk *pepparpeppar* men löpningen känns faktiskt bättre än på länge nu när jag inte tänker så mycket på den - jag bara gör!

På söndag är det dags för årets första lopp - Göteborgsvarvets seedningslopp. Jag har dålig koll på seedningsreglerna och har ingen aning om hur snabbt jag måste springa för att hamna i en bättre startgrupp på varvet. Men jag tänker gå dit och springa ett bra millopp - hur snabbt det kommer gå det får vi se då. Jag fick lite goda råd från coachen idag om hur jag ska springa "smart'' och lägga upp loppet. Det lät bra och jag tror jag kan klara det - det måste väl vara en bra början?

Nya skor - ett tydligt vårtecken. Dessa är så fina att de är värda ett eget blogginlägg - någon annan dag kanske! 

Alla hjärtans dag!

Ja men visst är det en kommersiell och fånig låtsashögtid. Men vem har sagt att man inte kan få vara lite fånig ibland. Ta hand om varandra och mest av allt ta hand om er själva lite extra idag!

Stor kram från mig!

Det där lilla extra!

Ni vet när man får in notan på restaurangen och det ligger ett par chokladbitar på det lilla fatet också. Eller när hälsokostbutiken skickar med en tidning. Frisören ett par shampoprover. Jag gillar det, det där lilla extra som kanske inte kostar så mycket för företaget men som ger mig en liten bonus och får mig på bättre humör.

Nu vill jag tipsa om två webbutiker som bjuder på det lilla extra och som dessutom har väldigt bra sortiment. De hamnar inte under rubriken träning men i alla fall hälsa.

Den första är Softskin som säljer ekologisk hårvård, hudvård och smink. De har ett brett sortiment och helt ok priser. Jag har inte beställt därifrån så många gånger men varenda gång har det följt med någon liten provförpackning och en gång en väldoftande liten tvål. Som om inte det vore nog så avslutas orderbekräftelsen med ett tack...

Tack för att du handlar grönt och har gjort en insats för bättre hälsa och miljö!

Ta väl hand om dig!

Tack själv softskin, jag återkommer gärna som kund!

Mitt andra tips har jag själv bara handlat från en gång. Hittade butiken Medveten mini genom en tävling hos Underbara Clara. Jag vann inte tävlingen men har återvänt till Medveten mini några gånger och gillar utbudet, allt från köksredskap till inredning och barnkläder. Handlat har jag inte gjort förrän förra veckan. Då slog jag till på en ny lunchlåda i rostfritt. Inte så superspännande kanske men jag är lite trött på alla läckande gamla plastburkar. Och har jag en lunchlånda i rostfritt tvingas jag dessutom ösa upp maten på en tallrik innan jag kör den i mikron både trevligare och mer giftfritt. Lunchlådan var inpackad i vanlig wellpapp när jag hämtade ut den, men när jag tog bort pappen möttes jag av detta...

Snacka om att anstränga sig och ge sina kunder det lilla extra. Nästa gång köper jag något mer än en lunchlåda :-)

Lite mer hoppfull!

Ojojoj vad mycket kul vi har på vårt sportlov, lille E och jag. Det här med att jag skulle springa så himla mycket verkar gå sådär.

Sprang veckans första pass idag, onsdag, segt som sjutton men i alla fall betydligt bättre än senast. Det finns hopp. Nu tänker jag mig att jag borde få till ett intervallpass och ett långpass innan veckan är slut i alla fall.

I morgon pausar jag lite i barnaktiviteterna och försöker ta mig an tvättberget och städningen. Skönt att slippa på helgen för en gång skull!

På återseende!



Jag och Pappa Åberg - en helt annan historia!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Det går upp och det går ner....

Alltså ibland går det så himla bra. Ibland blir jag riktigt förvånad över min beslutsamhet. Som i onsdags när jag studsade (nåja) upp ur sängen 5:20 och stod utanför dörren före 6 och inväntade satelliter. Sprang visserligen bara 4 kilometer men före frukost och på hyfsat lätta ben.

I fredags fick jag av lite olika anledningar lite extratid på eftermiddagen. Förvaltade den på löpbandet på gymmet. Tänkte att en halvtimme fartlek skulle sitta fint innan fredagsmyset. Löpbandet är rätt tråkigt men man slipper i alla fall bitande vind i ansiktet och blöta fötter. Den här gången roade jag mig med att testa lite olika farter. Drog upp bandet och utmanade mig själv att hålla farten tills låten var slut, nästa gång testade jag om jag skulle orka den farten i en kilometer. Så höll jag på, en dryg halvtimme (eller fem kilometer). Mot slutet var jag sjöblöt i svett men rätt nöjd med att jag vågat utmana mig själv i lite högre fart, om än inte så länge.

Fredagsfys...

...före fredagsmys! 

Lördag är ju egentligen långpassdagen. Men istället för träning bestämde vi oss för en familjeaktivitet. Lille E skulle få åka skridskor för första gången. Drog till allmänhetens åkning i en ishall i närheten, hyrde skridskor till maken och mig. Mannen i uthyrningen greppade instinktivt ett par vita med taggar till mig, jag förklarade att jag hellre ville ha ett par hockeyskridskor men kände mig inte desto mindre som en isprinsessa. Eller så länge jag slapp att bromsa gick det rätt bra :-) E var däremot inte helt såld på det här med skridskor, tog ett litet provåk under vilda protester, men han försökte i alla fall! 

6,0 6,0 6,0... :-)

Efter skridskor körde vi veckohandling och sedan var jag så trött att jag faktiskt somnade på soffan. Kände mig helt färdig! En lugn kväll framför melodifestivalen passade perfekt. I morgon skulle jag vara piggare, eller? 

Nej tyvärr blev det inte så. Kände mig riktigt seg när det väl var dags för mig att springa. Tyckte att jag hade grundat med bra energi och sovit helt ok, men tydligen räckte det inte. Hade egentligen planer på att springa längre än förra helgen, men tänkte om redan innan jag kommit ut. Tänkte en mil, det orkar jag. 10 kilometer. 5 kilometer vända och sedan 5 kilometer hem. En lätt match. 

Redan från början kändes det segt. Försökte att inte kolla klockan. Försökte springa lugnt, tänka teknik, andning. Motvinden gjorde att jag gång på gång tappade andan och rytmen. Benen var som gelé, totalt kraftlösa. Redan innan 2 kilometer fick jag stanna och gå några steg. Fortsatte en bit till, ibland släpper det när jag blivit varm. Men det släppte inte, det blev snarare värre. Vek av lite tidigare. Blev förbannad. Gick en lite längre bit. Det hjälpte inte. Tog mig hemåt kortast möjliga väg. Missnöjd! 

Jag vet faktiskt inte vad som gick fel idag. Kanske det helt enkelt bara var en dålig dag. Väljer att placera det här passet i det facket och satsar på att glömma det så snart som möjligt. Nästa vecka är det sportlov, jag och lille E är lediga och har gott om tid att vila och samla energi genom att hitta på roliga saker. Träningsmässigt tänker jag försöka få till fyra löppass och även en del styrka som jag slarvat med lite de senaste veckorna. 

För på sportlov ska man väl sporta eller?

Snöfritt...

Här gäller det att hänga med i svängarna. Snön som föll under mitt förra utepass regnade bort igår. Idag sprang jag långpass på i stort sett halkfria vägar. Ett ganska bra långpass till och med, känner vår- och formvibbar :-)




- Posted using BlogPress from my iPhone