Nu är jobbet igång på allvar och hämta-lämna-karusellen snurrar på. Bebisen i magen är 24 veckor och 4 dagar gammal, kräver massor av energi och växer hela tiden.
Det här med att komma igång med träningen går lite sådär. Åkte på en liten förkylning för ett par veckor sedan som inte riktigt vill släppa. Något som inte heller riktigt släpper är den där latmasken, den gamla soffpotatisen, som smugit sig på igen.
Jag har funderat rätt mycket på det där. Varför känner jag inte längre för att träna? Jag älskar ju att träna och vet att jag mår bättre, får mindre ont i ryggen, mer energi mm mm.
Självklart är en del av det att det är mycket på jobbet så här i början. Har dessutom sovit lite dåligt de senaste veckorna. Vila är viktigt och jag vill absolut inte sätta någon press på mig i det här läget, men jag kan ändå inte låta bli att fundera över det här med motivation och målsättningar.
Så här fungerar det för mig - låna gärna mina tips om du vill satsa på att komma igång nu i höst. Varför vänta på nyårslöfte, bättre satsa på att vara i form TILL nyår. Det är 116 dagar dit, heja heja!
1) Sätt upp ett konkret mål
Ett konkret mål är inte att må bättre eller att bli smalare. Ett konkret mål är t ex att gå ner x antal kilo, springa milen (eller valfri sträcka) på x minuter eller att klara ett visst lopp. För mig har det här med lopp alltid varit en morot. Det är inte alltid kul att träna men vet jag att jag tränar för något konkret så har jag lättare att komma ut. Ibland när motivationen tryter lite extra brukar jag tänka att det är det här passet som avgör allt. Så är det självklart inte men det funkar för mig :-)
För tillfället är det ju inte riktigt läge att satsa på lopp men när vännen H berättade att hon gör Tjejklassikern nästa år kunde jag inte låta bli att hänga med i alla fall lite. Bestämde mig för att i alla fall hänga med på Lidingö tjejlopp som går i mitten av september. Bara genom att bestämma det (vi har ju inte anmält oss eller så) kände jag det där pirret i magen och springet i benen.
Men det kan jag ju inte böra träna för ännu, det får bara finnas med där i bakhuvudet. Frågan är vilka konkreta mål kan jag ha just nu? Så att jag i alla fall kan ta mig ut på något träningspass. Har ni några förslag?
 |
Spurtar mot mål i Göteborgsvarvet 2011 - 10 månader efter förlossning
|
2) Skynda långsamt - Ja jag vet det är urtråkigt!
Efter E's födelse väntade jag till efter efterkontrollen innan jag började träna mer fokuserat. Innan dess hade det bara varit promenader, andningsövningar och lättare coreträning för att få tillbaka magmusklerna. Men även efter tog jag det väldigt lugnt, jag började med att springa 1 - 2 minuter väldigt lugnt, gå en stund och sedan springa lite till. Så där höll jag på och ökade på sakta men säkert. 10 månader senare sprang jag 21 kilometer utan att stanna och gå. Min egen, högst ovetenskapliga, teori är att det är för att jag började så lugnt som jag trots att jag sprungit mycket och i stort sett bara på asfalt aldrig har varit skadad, knappt haft någon "känning" alls i knän eller liknande.
3) Var realistisk
Det finns alltid tid för träning men var realistisk i din planering. Hänger ihop lite med punkt 2. I början kanske 1-2 gånger i veckan är realistiskt, senare 3-4. Att gå upp klockan 5 för att hinna träna varje dag om du dessutom ska jobba och ta hand om familj mm känns dömt att misslyckas redan från början. Men det kanske fungerar ett par gånger i veckan?
4) Ladda med bra energi!
Ät riktig mat som du mår bra av. Ingen orkar träna på bara godis och fika, det kan man ta som en bonus efteråt istället :-)
5) Det är inte alltid roligt!
Många kom igång-tips innehåller meningen "Välj en träningsform som du tycker är rolig, det ska vara roligt att träna" eller något liknande. Jag skulle säga, välj en träningsform som är effektiv, det är roligt när du ser resultat. Dessutom tror jag inte att det finns någonting som är roligt precis hela tiden, men jag kanske är lite negativ?
Känner ni er inspirerade att komma igång nu? Jag ska i alla fall börja fundera på om jag inte kan hitta något konkret mål redan nu, eller kanske en muta till mig själv :-)
Lycka till!
