Jag har lite dubbla känslor kring det här med landsvägscykling. Farten, gemenskapen i klungan, nedförsbackarna....I love it! Motvind, vurpor, punkteringar, hoppande kedjor....not so much!
Enkelheten och tidseffektiviteten i löpningen vinner i längden. 2009 cyklade jag min första och mest troligt sista Vätternrunda (ja jag vet man ska aldrig säga aldrig) sedan dess har jag varit supporter på distans åt mannen som cyklat. Förra året gick det fantastiskt bra men i år blev det en DNF på grund av stumma ben. Svägerskan gjorde dock en imponerande debut på sub 10. Jag blir faktiskt lite cykelsugen när jag läser allas historier på twitter med mera...men bara lite.
Kanske ska putsa upp gamla Bettan och ta ett längre träningspass i sommar - det är hon värd efter nästan två år under trappen! :-)
 |
| Då det begav sig... |
 |
| Gamla Bettan...numera har hon mörkblå styrlinda och ett tjockt lager damm! |
 |
En gång i tiden...
|
Edit: Jag glömde ju länka! Historien om min Vätternrunda kan du läsa
här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kul att just du hittat min blogg, tack för din kommentar