- Hur gick det på Göteborgsvarvet Maria?
- Jo tack det gick helt ok, lite kämpigt i värmen men jag sprang hela vägen, mådde bra och hade krafter kvar i slutet av loppet.
- Ok, men vad fick du för tid då?
Jag börjar allvarligt tröttna på den här tidsfixeringen, när folk frågar hur det gick på Göteborgsvarvet är de inte intresserade av min upplevelse av loppet, de vill veta tiden. Vad säger det egentligen? Har jag inte rätt att vara nöjd om jag sprungit på över 2 timmar?
En annan typ av konversation som har dykt upp på sistone är den här:
- Jag har hört att du ska springa marathon Maria, kul! Vad har du för tidsmål?
Jag tycker tiden är en kul morot när man springer, det är grymt när man lyckas slå sina gamla rekord (eller någon annans). Men ett lyckat lopp handlar om så mycket mer än tiden. Göteborgsvarvet i lördags visade att väder och vind kan påverka tiden enormt mycket. Även riktigt duktiga löpare låg långt över sina personbästa. Annat som påverkar är självklart dagsform och hur banan är. Men det är ju så himla lätt att falla in i det där tidstänket!
Ett exempel från min verklighet:
Göteborgsvarvet 2011 - mitt första. Nybliven löpare och mamma. Jag har inget spikat tidsmål utan tänker väl att runt 2:30 borde jag klara. Går i mål på 2:25 och känner mig hur nöjd som helst!
Göteborgsvarvet 2012 - lite mer rutinerad. Hoppas på en tid närmare 2 timmar men får magproblem redan efter 5 kilometer och ramlar och slår i knäet runt 13. Orkar inte springa hela vägen utan får varva med att gå sista biten. Går i mål på 2:12 - fruktansvärt missnöjd! Men alltså 13 minuter snabbare än året innan.
Göteborgsvarvet 2013 - ni vet hur det gick. Springer avslappnat, tiden får bli det den blir. Går i mål på 2:24 och känner mig faktiskt riktigt nöjd!
TILLS JAG BÖRJAR JÄMFÖRA TIDER!!!!
Det tog glädjen från lördagens löparfest ett bra tag. Jag kunde inte förstå hur jag kunde ha blivit så mycket sämre på ett år. Jag som har tränat så mycket. Har jag tränat helt fel? Hur ska det gå på Stockholm Marathon egentligen? Kommer jag verkligen klara den där maxtiden?
Ni fattar, det är lätt att snöa in på prestation i form av en riktigt bra tid när det egentligen är så mycket mer. I lördags var det kanske en prestation att komma runt? Till Stockholm Marathon vill jag försöka plocka fram den där känslan jag hade när jag sprang mitt första Göteborgsvarv. Jag ska ge allt och göra mitt bästa. När jag kommer i mål vill jag känna mig nöjd med mig själv sedan om det står 4:30 eller 4:50 eller 5:20 eller whatever på klockan har egentligen ingen större betydelse.
Och när den där frågan kommer ska jag svara stolt - med tid och känsla! :-)
Håller verkligen med dig! Jag är så fascinerad över den där tidsfixeringen, dels att det är den första frågan man får om loppet, vilken tid man sprang på, men även att många (om man läser bloggar och på jogg.se) är grymt besvikna på att de fick så mycket sämre tid än vad de hade tänkt.
SvaraRaderaJag kollade väderprognosen långt innan, visste att det skulle bli varmt. Eftersom det inte har varit varmt de senaste två åren då jag tränat tänkte jag att det var bra att ta det försiktigt från start och se hur kroppen reagerade på värmen. Jag hade inga tidsmål, det var ju mitt första lopp och jag var grymt nöjd med att bara ta mig i mål under omständigheterna. Det tycker jag att alla andra som gick i mål också borde vara!
Oavsett vad du får för tid på maran så kommer du att ha genomfört något som ganska få människor ens klarar av och det är väl en bra anledning att vara nöjd:)
Klokt tänkt! Tack för din kommentar!
RaderaStockholm Marathon ska bara bli en skön löparkänsla. Uppleva Stockholm springandes...ska bli så roligt och spännande! Målet är att ta sig i mål. Inga tider, ingen press. Härligt!
SvaraRaderaHelt rätt! Det kör vi på!
Radera